KRÖNIKA. Man möter allt färre som förespråkar öppna gränser och en ”generös invandringspolitik”. Jag tror jag vet varför, det är allt färre som lever ett liv fredat från följderna av en sådan politik. För det är bara de som själva lever skyddade liv som tycker att massinvandringen ger ett positivt bokslut och sådana områden blir alltmer ovanliga.

Det är givetvis på både gott och ont. Jag vill självklart att så få som möjligt ska drabbas av invandringspolitikens ofrånkomliga följder. Varje rånat barn och varje kvinna som utsätts för övergrepp är ett misslyckande för vårt samhälle.

Men … hade inte medelklassen fått uppleva samma saker som de mindre resursstarka tror jag inte att vi hade fått se den svängning som vi nu ser i svensk politik. Så egoistisk är uppenbarligen människan att så länge man inte själv blir ett offer så är självbilden viktigare än medmänskligheten och medkänslan för landsmän med lägre köpkraft.

Sådant gör mig rasande.

[bs-quote quote=”Varför blöder hjärtat för en hungrig pojke i Afrika medan hundratals misshandlade och våldtagna flickor i Sverige så lätt viftas bort?” style=”style-17″ align=”center”][/bs-quote]

Är det klassförakt eller vad är det vi ser? Varför blöder hjärtat för en hungrig pojke i Afrika medan hundratals misshandlade och våldtagna flickor i Sverige så lätt viftas bort? Har man något slags absurt ansvar för människor på andra sidan jorden, medan de som inte fixat att plugga och skaffa sig ett jobb med bra lön får skylla sig själva och deras barn med dem?

En nation är en utökad familj. Vi har inte valt den, men vi har ändå någon form av ansvar. Att hjälpa på andra ställen på jorden får man väl göra om man vill, men inte på bekostnad av ens ansvar på hemmaplan:

”Städa rent framför egen dörr först.”

Precis som vi ska håna och göra narr av politiker som uttrycker pompösa och orealistiska idéer om ”allas lika värde” ska vi sätta sökarljuset på dem som glatt offrar sitt eget lands svaga för att få posera med fina värderingar. Hyckleri och dubbelmoral är – och ska vara – något att skämmas för.

Jag tror att vi har en öppning här. Svensken ogillar generellt hycklare och om man ständigt riskerar att exponeras för sin dubbelmoral är det inte lika kul att sitta i fina Bullerbyvillan och prata om mångfald. På andra ställen.