MASSINVANDRING. I en intervju med The Guardian säger Hillary Clinton att Europa nu har gjort sin del och att politikerna måste sätta stopp innan det är för sent:
– Jag beundrar det väldigt generösa och medlidsamma närmandet som gjorts, speciellt av ledare som Angela Merkel, men jag tror att man kan säga att Europa har gjort sin del, och måste skicka ett mycket tydligt budskap: ”Vi kommer inte att kunna fortsätta ge skydd och stöd”. För om vi inte tar itu med migrationsfrågan kommer det att fortsätta smutsa ner det politiska samtalet.
Självklart är det inte konsekvenserna för Europas folk som ligger till grund för Clintons varning, snarare är det oron över att nationalister ska vinna mer mark som Clinton tänker på. Hon hänvisar exempelvis till exemplet i USA, där Donald Trump vann över henne på grund av att han talade klarspråk i frågan.
Hillary Clinton har helt rätt. En fortsatt politik likt den som förts under årtionden kommer på sikt att göra så att nationalismen blir ännu starkare. Men det kommer den bli också om de gamla partierna följer hennes råd. För det räcker inte med att upphöra med massinvandringen till Europa. Det måste till en återvandring också, en omfattande sådan.
Clinton uppmanar de politiska ledarna i Europa att heller inte ignorera frågor om ras och identitet. Gör man det gynnas nationalisterna. Åter igen talar hon sanning. Diskursen som gör gällande att ras och identitet inte spelar roll (eller inte finns) är kontrafaktisk och ifrågasätter det sunda förnuftet hos gemene man. Här blir det svårt för politikerna att göra något, eftersom de själva är så marinerade i den vänsterliberala vanföreställningen om att “alla är lika” och att ras inte finns.
Vi kan vara rätt så säkra på att Europas politiker tänker fortsätta på den inslagna vägen. Genom att omdefiniera ord så att “flykting” blir “arbetssökande” hoppas de kunna fortsätta med sin politik, och att ras skulle tillmätas någon som helst betydelse hos en sådan som Annie Lööf är ju en absurd tanke.
Alltså kommer nationalismen att fortsätta framåt och uppåt, också i de länder som sackar efter i Europa (Sverige och Tyskland till exempel). Antagligen har vi redan passerat punkten för ingen återvändo – de kan inte stoppa den nationella renässansen, bara fördröja den.
