Ingen såg mig när det var Somalias nationaldag

Det vi ser i det lilla i Sverige idag kommer med tiden vara det rådande för alla i framtiden. En sak är säker, hur det går för svenskarna är “de nya svenskarna” ointresserade av.

Året var 2013, på sommaren och jag såg inga svenskar så långt ögat nådde. Jag var i Malmö och somalierna firade sin nationaldag, hemma hos sig. Nationaldagsfirandet gick av stapeln i bostadsområdet Seved som ligger ungefär mitt i staden, ett område man cyklar strax bredvid när man har ärenden att utföra lite mer norrut mot innerstan, om man bor söder om “lilla Somalia”, som det kallas i folkmun.

Bombombombombombombombombom! jag hörde ljudet av vad jag identifierade som bongotrummor eka mellan hyreshusen och jag kände mig manad att ta reda på vad som stod på. På torget i bostadsområdet vajade somaliska flaggor, kvinnor hade klänningar och håruppsättningar i somaliska flaggans färger, det rådde feststämning. 

De somaliska malmöborna hade dagen till ära byggt upp en hydda mitt på det svenska torget, ett torg som anlades på 50-talet då svenska arbetare var i absolut majoritet. Denna stadsdel liksom många andra boendemiljöer i vårt land är totalt förändrade. Med luften vibrerande av bongotrummor och sång framfört på den för dagen uppmonterade scenen. Jag gick runt och tittade, men ingen såg mig.

Såhär i efterhand konstaterar jag att de där från skrikvänstern som dyker upp när man som minst vill se/höra dom, de där av våra landsmän som gapat stort och svalt globalismen med hull och hår, de lyste med sin frånvaro. Att omfamna Afrika och fira med somalier i ett bostadsområde i Malmö är inget för de som hyllar främlingar.

Men hur som, ingen såg mig, inte en enda av somalierna visade mig något som helst intresse där jag gick omkring och fotograferade hyddor, flaggor och nationaldagsfirande. Att vara i min födelsestad mitt bland en massa människor från kontinenten Afrika och inte en enda av dessa kom på tanken att komma fram och berätta lite om vad dom höll på med kändes konstigt och ytterst bisarrt. 

Såklart förstår jag att det bristande afrikanska intresset för det malmöitiska värdfolket tydligt visar på att vi är noll och intet för dom, faktiskt. Ett dom och ett vi. Det är intressant att iaktta och observera, och jag konstaterade att vi är väldigt lika, vi gillar allra mest att vara bland vårt eget folk.

Sedan mina iakttagelser där på torget i Seved har det gått ett antal år. Människor väljer att antingen stanna kvar där man bor, eller att flytta för sin egen del då stadsbilden blivit för olik det man gillar, eller så beger man sig till annan kommun för att de egna barnen ska få det lugnare än vad de hittills har fått serverat sig på förskolor och skolor i kaos. 

Vi bygger ett kaosland där de som har kraft och råd väljer att söka efter områden där man känner igen sig, där det än så länge är det vanligaste att man kan prata med den man möter. Det är inget konstigt i att trivas bland personer som har kynne och referensramar man känner igen sig i. Inte ens de av våra landsmän som omhuldar många kulturer tycker det är särskilt kul när det kommer till kritan, dubbelmoralen är inte dubbelt så bra som en del tycks tro.

Det fanns en tid då jag funderade över ifall svenska myndigheter och den politiska eliten hade för avsikt att avfolka Somalia, ville man göra en total folkförflyttning hit till vårt land, och isåfall varför det? Det finns så många frågor som aldrig blir besvarade, jag tror att jag har uppemot 1 038 stycken.

En annan grej som tål att tänkas på är, varför ska alla kommuner “uppfinna hjulet” en gång till, varför kan inte folket i andra kommuner sluta sig samman och peka finger mot till exempel Malmö kommun. “Så vill vi INTE ha det”

Malmö är ett socialfall, Malmö får av andra kommuner ett kommunalt utjämningsbidrag på styva fem miljarder om året, ett bidrag som förut gick under namnet glesbygdsstöd. Malmö en glesbygd? Knappast. Mer en kaosstad som hålls “upprätt” av övriga landet.

Okej, en fråga till, varför fortsätter andra kommuner att skyffla över skattemiljarder till förlorarstaden Malmö, när den politiska adeln tagit beslut om att alla, precis alla kommuner håller på och ska bli lika kaosartade som, Malmö? Följdfråga, hur länge ska vi landsmän polarisera oss, vi som är för att svenska folket fortsättningsvis ska ha ett land, kontra de som bevisligen föraktar sitt eget folk?

{"cart_token":"","hash":"","cart_data":""}