Livsvisdom lärd på cykelsadeln

Man är den man är. Den man formas till att bli beror på vilka val man gör, samt vilka val politiker gör åt oss. Att bo nära och vistas i den så kallade mångkulturen gör något med en, man tvingas uppleva oönskade förändringar och ställs inför skeenden som visar på att man varken känner igen sin omgivning eller sig själv. Det är smärtsamt att upptäcka att man inte längre är den snälla person som man var tidigare.

Lever man i en hård värld förråas man, det bara är så. Att sjukligt gång efter gång vända andra kinden till när man får på flabben håller inte i längden, man tvingas att göra val. När staden man bor i efter politiska beslut mer och mer liknar ett arabland, samtidigt som svenska politiker tydligt visar att de aktivt och gärna ser mer av den sorten som förändrar en lugn fin plats till ett mer burdust, smutsigt och våldsamt ställe, då väljer man att kämpa emot, eller att flyta med.

Först fattar man ingenting, hur blev det så här? Man inser i att mängden främmande element i staden är många, så många att de numera inte ryms i områden som Kroksbäck, Holma, Bellevuegården, Kirseberg, Seved, Lindängen, Nydala, Hermodsdal, Gullviksborg, Persborg och Rosengård. På trottoarer uppe i city och nära där vi själv bor trängs vi med personer och familjer med för oss mycket främmande språk. Det är här det går fel då vi kommer nära, alldeles för nära.

Teckna en prenumeration på Svegot för att läsa vidare. Välj nedan och kom ihåg, just nu bjuder vi på de första sju dagarna.