JORDBRUK. Inom extremvänstern har det alltid funnits en del som ägnat sig mer åt “djurrätt” än klassisk vänsteraktivism. Framförallt har man gett sig på minkfarmer och butiker som säljer päls. Dessa “djurrättsaktivister” har hållits kort också internt, men frågan är om de inte kan stå inför en renässans.
I klimathysterins spår kan dessa aktivister nämligen känna att de fått en upprättelse. I dag är det ju en allmän “sanning” bland dem som konsumerar gammelmedia att vårt köttätande är ett av de stora problemen. Kanske är det också därför hoten inte längre bara riktar sig mot “onödig” djurhållning som minkfarmer. LRFs vice ordförande, Åsa Odell, säger:
– Det spelar ingen roll om det är mjölkproduktion eller om du har grisar eller kaninuppfödning. Många är ansatta av hat och hot. Både på sociala medier och hemma på gårdarna vilket gör att hela familjen drabbas, även barnen.
SVT skriver:
“Enligt LRF är det vanligt att barnen inte vågar berätta om familjens djurhållning bland skolkamraterna. Och föräldrarna vill inte gärna bli intervjuade med namn och bild. För några år sedan framträdde en grisuppfödare i SVT Sydnytt vilket ledde till att hans åttaårige son fick ta emot ett mordhot mot pappan i telefon.”
Odell följer upp med att berätta att så sent som förra veckan fick en medlem flyttas till ett skyddat boende på grund av ett grovt hot mot honom och familjen.
Den svenska bonden hängs ut som en miljöbov, då är det inte underligt att defekta vänsterelement anser dem vara fritt byte. Ju mer frågan politiseras och klimatalarmisterna får luft, desto värre kommer det bli för bönderna. Det handlar då inte längre om en levande diskussion och berättigad kritik gällande den moderna djurhållningen på industriell skala, utan en känslomässig gegga där desperata världsförbättrare ser våld och hot som berättigade metoder. Etter värre blir det när storstadsvänstern sedan applåderar de nyttiga idioternas framför. Den dagen kommer.
Inställningen hos aktivisterna är likadan som hos vänstern generellt. De anser sig ha rätt, veta bäst och därmed också ha rätt att agera med de medel de finner lämpliga. En företrädare, Richii Klinsmeister (som tidigare avtjänat fängelsestraff för direkta aktioner) konstaterar i ett uttalande till SVT att de har rätt att hänga ut folk, medan deras egen anonymitet måste bevaras. De är nämligen goda, medan deras motståndare är onda.
LRF konstaterar att andelen bönder som råkar illa ut ökar. 2010 var det tre av tio, nu fyra av tio. Men mörkertalet beräknas vara stort och bara hälften av de drabbade anmäler till polisen. Precis som i så många andra fall känner man inte att en polisanmälan hjälper i alla fall.
Böndernas utsatthet har väckt sympati och i ett uttalande från föreningen Det fria Sverige uppmanar ordföranden Dan Eriksson medlemmar att kontakta bönder i området där de bor och erbjuda dem sin hjälp, eller vice versa. Föreningen motiverar behovet av att skydda den svenska bonden i ett uttalande där man bland annat skriver:
“Det fria Sverige kan inte låta detta passera i tysthet. Den svenska bondenäringen är viktig på många olika sätt. Dels är den en fyrbåk internationellt sett för en djurhållning som är etisk och hållbar, vilket vi kan vara stolta över. Vidare är det svenska lantbruket viktigt för att hela Sverige ska vara levande, för vår naturmiljö samt utifrån landets krisberedskap.”
