Via vinterbad tillbaka till naturen

NATURLIGT. Jag har tre-fyra kläder på mig. Linne, tröja, en tjock tröja och över det en jacka. Jag har rejäla kängor och handskar och givetvis mössa. Ändå huttrar jag. Vår lilla eld har inte börjat ge någon värme än. Jag blickar ut över sjön vi snart ska bada i. Ingen is förutom precis vid strandkanten. Det kommer göra det lättare att gå i. Men ändå…

Jag får erkänna att även om jag är en jämförelsevis van vinterbadare så ser jag inte fram emot att gå i vattnet. Det är inget konstigt med sådana tankar, det är faktiskt därför jag vill bada. För att göra sådant man inte vill. Utsätta sig för lidande. Härda sig. Vänja mitt väsen vid att inte bara göra sådant som känns lätt och bekvämt. Det blir lätt en vana. En vana som den moderna människan tagit till sig. Vi undviker sådant som är jobbigt, svettigt, tungt eller kallt. Nu är vi på väg att tappa bort oss själva helt framför datorskärmar. I låtsasrelationer. Allt för få saker är på riktigt, och detta är ett undantag.