Det gäller att hålla fast vid en positiv inställning, annars blir det negativa en självuppfyllande profetia. Svegots krönikör hjälper oss på traven också denna lördag.
Hur ser svenskarnas framtid ut? Vi måste vara beredda på en rad olika framtidsscenarion. Även om vårt mål är att få merparten av de som flyttat hit att flytta hem igen kan vi inte ta för givet att vi kommer att lyckas med det, sannolikt kommer vi att behöva en kulturell förändring av hela västvärlden för att lyckas med just det scenariot. Inte alls omöjligt, man pratar återvandring i Italien, Österrike, delvis i Tyskland och i Östeuropa bygger man gränsskydd för att inte ens ta in några.
Men, som sagt. Det svenska etablissemanget har inte fått tillräckligt med sparkar där bak, än, för att förstå konceptet med negativa volymer, eller vad vi nu kommer att ha för byråkratsvensk eufemism för att skicka hem folk. Så vad är, faktiskt, alternativen?
Utvecklingen har ”kommit längst” i Malmö. Det innebär exempelvis att segregationen är störst här, vi hade de första tydliga exemplen på White Flight här och det är också här invandrarpopulationen tydligast har tagit avstånd från de etniska svenskarna och mest markant har byggt upp sina parallella strukturer.
För det är givetvis så att samtidigt som integration förväntas vara ömsesidig så är också segration ömsesidig. Svenskar söker sig till andra svenskar och invandrargrupperna söker sig i första hand till sina landsmän och i andra hand till andra invandrargrupper. Allteftersom den sammanlagda gruppen invandrare blir större uppstår individuella subpopulationer och i framtiden förutsätter jag att vi har, först, arabiska och afrikanska stadsdelar och i nästa steg ett mer finmaskigt nät. Syrier bor med andra syrier, palestinier med palestinier etc. Svenskar kommer tydligt att få veta att de inte är önskvärda om det inte är för att sköta service och infrastruktur, då är vi givetvis ”tolererbara”, detta underbara ord som populariserats nu under regerings-icke-bildningen.
Hur mycket ska man rädas en sådan här utveckling?
Inte särskilt mycket. Det är inte ett förstahandsalternativ, givetvis inte, men det är avsevärt bättre än en ändlös futil integrationssatsning där allt ekonomiskt överskott och mer därtill satsas på meningslösa åtgärder utan skuggan av en chans att lyckas. Segregation är alltid bättre än integration och kanske till och med bättre än assimilation när grupperna är för stora.
Segregation är alltid bättre än integration och kanske till och med bättre än assimilation när grupperna är för stora.
Men ska vi då ge upp och köpa aktier i stängseltillverkare och byggbolag som specialiserar sig på grindsamhällen? Är vi i samma situation som Rom som ju gick under i praktiken flera hundra år innan det till slut gick under även på papperet? Jag vet inte. Man kan faktiskt lika lite veta det idag som romarna kunde veta det då. Det jag vet är att det är över den dagen vi tror att det är över och att man alltid ska planera för det värsta medan man hoppas på det bästa.
Jag kan dessutom tillägga att jag bodde i en Gated Community under tiden jag pluggade i USA. Det är en förträfflig boendeform där man snabbt lär känna sina grannar och bygger upp en fin gemenskap. Uppföljaren till Svenskarna Hus får gärna bli byggnationen av Svenskarnas Grindsamhällen spridda över hela landet med nationella familjer som kunde hjälpa varandra med ungarna och leva i sund gemenskap. Man skulle säkert ha nytta av Svenskarnas Vaktbolag ibland men med Svenskarnas Skola nära intill och bra turtäthet på Svenskarnas Busstrafik så skulle livet faktiskt vara helt ok!
Nu ska vi inte idyllisera ett samhälle med parallella strukturer och miljoner främlingar som inte binds samman av något annat än sitt förakt för svenskarna, för det är faktiskt så det väldigt ofta är. Ett sådant samhälle kommer aldrig att vara lika bra som ett homogent samhälle präglat av tillit och gemenskap. Men det är mycket bättre än det blandsamhälle våra styrande försöker tvinga på oss idag.
Sverige är där svenskar bor. Förstahandsalternativet är att vi återtar den landyta vi idag kallar Sverige och rustar upp gränsskyddet igen. Lyckas vi inte med det så kommer vi att finna en annan väg. Svenskheten sitter i blodet och vi är ett sjuhelsikes folk.
