Brandkatastroferna och det politiska ansvaret

BRANDRÖK. Det är en varm sommar och det är valår. De flesta politiker har semester så lite förstrött lägger de på sin höjd ut någon enstaka åsikt på Twitter, men annars är det ganska lugnt. I vanliga fall. Men det brinner också. Det brinner rejält runt om i våra skogar. Skogsbränder kombinerade med valår är inte optimalt. Medan skogsägarna ser värden för mångmiljonbelopp gå upp i rök och människor tvingas lämna sina bostäder, används bränderna i det politiska spelet. Somliga politiker har åkt dit för att hänga med räddningspersonal. Somliga andra har ställt upp som frivilliga. Samtliga har sett till att deras närvaro har blivit känd. Andra har suttit hemma vid den trygga datorn, eller via mobilen från semestern utomlands, och kritiserat att de som tagit sig till de branddrabbade områdena inte gjort mer. Det är valår. Allt detta är väntat. Politiskt aktiva är i grund och botten ganska primitiva figurer och när det drar ihop sig till valår blir de som treåringar som måste bråka, luras och kasta sand. Debatten pågår också om vems fel det är att det brinner i våra skogar. [membership]Alla är rörande överens om att det är någon annans fel. Borgare menar att det är sossarnas fel eftersom de inte vidtagit åtgärder i förväg. Sossar menar att det är borgarnas fel eftersom de sålde bevattningsplan som kunde ha använts nu. Borgarna å sin sida som gjort allt för att avveckla vår försvarsmakt pekar på att det står plan oanvända eftersom piloterna har semester, och det är sossarnas fel. Miljöpartister menar att bränderna är klimatförändringarnas fel, men trots att de talat om detta i så många år har de inte vidtagit några åtgärder i förväg utan tycks helt tagna på sängen. En och annan Sverigedemokrat tycks fundera över om det är Isis som smugit runt i skogarna och tänt på. Det är lite som vanligt. Alla skyller på alla och de som drabbas lämnas åt sitt eget öde. Det mest intressanta nu blir att se vad som händer. Sverige drabbades av svåra bränder 2014. Efter det har vi inte gjort någonting. Sverige har i stället varit fullt upptaget med att ta emot rekordmånga invandrare och kivas om vems fel det är. Det har lagts pengar på elcyklar, genusutbildningar och integrationsprojekt. Man har åkt runt i världen och talat om den svenska modellen och utlovat toaletter till tredje världen. Man har satsat skattemedel på påverkanskampanjer i Ryssland. Men man har inte satsat på att bygga upp svenska reserver eller skapa ett starkt brandförsvar. Trots att man ständigt talat om klimatförändringar som man är säker på beror på vita män har man inte förberett någonting. Så ja, jag skyller på regeringen. Inte för att bränderna uppkommit utan för den totala ignoransen inför landets behov. Men, jag vet att Moderaternas gäng inte hade gjort det bättre. Det är nämligen länge sedan politikerna hade någon idé om att göra Sverige bättre. Uttryck som folkhemmet, välfärd och senare Den svenska modellen uppkom i tider när politikerna trodde på politiken som en samhällsbyggande uppgift. Det var länge sedan. I dag ser politikerna politiken som uppdraget att försöka förvalta det som byggts av andra medan förändringarna skapas utifrån. Samhället byggs inte längre av politiken, inte heller av folket. Det är utländska företag med större ekonomi än vårt land som fattar besluten. Vid varje kris förklarar sittande politiker att de inte kan göra något åt det eftersom krisen ligger utanför deras påverkan. Det kan låta som dumma förklaringar, men det är sant. Politikerna har lämnat ifrån sig den riktiga politiken. Kvar blir käbbel och trams. Men den bekväma sits man satt sig ner i gör också att politikerna helt tappat intresset för politik. De tror att deras uppdrag bara är att glida runt som symboler för landet, och politiken har därmed för dem blivit en lekstuga där de tror sig sitta och fatta låtsasbeslut. Då är det inte så konstigt att man slänger lite miljarder på att genusutbilda matematiker eller skapa någon ny myndighet där man kan anställa sina gamla kompisar från ungdomsförbunden som inte riktigt platsar i politiken. Det är lätt att glömma riktiga beslut som påverkar riktiga människor. Det brinner så sällan så varför förbereda för att kunna begränsa en skogsbrand? Det är så sällan krig så varför ha ett försvar? Det är så sällan svält så varför bygga upp ett krislager? Det blir ett kortsiktigt tänkande som även det kan liknas vid små barn. Det långsiktiga tänkandet saknas som regel hos barn. De väljer hellre en god karamell nu än två om en timme. Det är också mycket roligare att vara politiker när man just nu kan ösa myndighetstjänster över sina kompisar än att i en ospecificerad framtid rädda landet från en katastrof. Det är roligare att få bra rubriker idag för att man släpper in invandrare än att senare få förklara varför Sverige inte längre har råd med någon välfärd. Med lite tur blir det dessutom någon annan som får ta smällen. Politiken har blivit en institution där visioner saknas, stora beslut fattas över politikernas huvuden och politikerna själva agerar som småungar och gör oansvariga prioriteringar i de frågor där de verkligen kan påverka. Det är sannolikt oundvikligt. Väljarna är också småbarn. Vi röstar på den som lovar mest för stunden. Den som lovar mest för stunden blir vårt val framför den som lovar att bygga något varaktigt för våra barnbarn. Men även om jag förstår att det är så här det ser ut vägrar jag se våra politiker som ansvarsfria. Jag köper inte den psykologiska förklaringsmodellen om att det är förövaren det egentligen är synd om. En brottsling är en brottsling även om han haft en taskig uppväxt och en usel politiker är en usel politiker även om han agerat med väljarnas stöd. Nu är det valår. Både borgare och sossar har visat att de inte haft en tanke på att bygga ett starkt hållbart land. Det är dags att vi tar ifrån dem spaden och drar ut dem från sandlådan. De har lekt klart nu. [/membership] [membership level="0"] Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln. Just nu kan du få första månaden för halva priset! Använd rabattkoden frimedia .