När en illa skött fritös tände eld på Dawa-moskén i Eskilstuna 2015 var Löfven och Johansson snabba på att fördöma “dådet” (de visste inte då att det var en fritös utan antog att det var en attack mot muslimer). Åren har gått men dum och dummare går på i samma hjulspår.
Att en 15-årig pojke skjutits ihjäl i Malmö har nog inte undgått någon. Mordet är fokus för de flesta just nu. Pojken var ännu ett offer för det Malmö som politikerna skapat och majoriteten av Malmöborna röstat för. Eftertankens kranka blekhet har börjat komma ikapp många svenskar som applåderat massinvandring, mångkultur och generell svenskfientlighet; till den milda grad att Staffanstorp nu lockar med helvit propagandafilm.
Avrättningen av 15-åringen (vi får nog sluta oss till att han var målet) kommer inte som någon överraskning. Ett kaosartat gängkrig rasar i Sydsverige och det går knappt en dag utan att det exploderat eller skjutits. Länge var regeringen tyst och folk frågade efter statsministern. Kanske ville han säga något, men antagligen rådde partiet honom att hålla tyst och låta Johansson eller Damberg att klä skott.
