Om idealism

I det vardagliga är idealismen en tro på idealet och det praktiseras genom osjälviskhet i arbete. Idealism förknippas i Sverige med föreningslivet, där personer som är besjälade av samma ideal sluter sig samman och tar av sina egna pengar, sin egen tid och sitt kunnande för att främja de ideal de är överens om. Det är så de flesta av oss förstår idealismen och vi sätter den gärna som motståndare till materialismen. Materialismen, i sin tur, lär oss att självförverkligandet är det centrala samt ägande så klart: äga och konsumera. Utifrån denna syn är vi nationalister också idealister.

Men idealismen är också något som går djupare och det är där som Jalle Horn och Magnus Söderman börjar. Framförallt är det Platons filosofi som ligger till grund för resonemanget och utifrån hans objektiva idealism förflyttar vi oss framåt i tiden till idag och hur detta direkt påverkar vårt oppositionella arbete. Att ha förmågan att sätta saker och ting i ett större sammanhang gör också att man får en starkare grund att stå på eftersom man blir lite säkrare på att man faktiskt – i det stora hela – också har rätt.