Det var inte speciellt länge sedan jag var i utmärkt fysisk kondition. Riktigt stark och en kondition som tog mig en mil i skogen utan några större problem. Jag kunde vandra i oändlighet med tung packning och inte känna annat än njutning. Det märktes inte bara i kroppen utan även i själen. Jag var inspirerad och nyfiken. Färger var skarpare och världen vackrare och intressantare. Men av någon anledning blev det med tiden allt mindre träning och på sistone alldeles för lite. Det märks och det känns och det är ofattbart att jag tillåtit mig sluta röra på mig med tanke på alla de fysiska och psykiska fördelar det för med sig. Det är faktiskt helt enkelt oförlåtligt. För mig men även för dig.
Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration.
Diskussion om den här artikeln