Om du inte motionerar är du inte dig själv

Det var inte speciellt länge sedan jag var i utmärkt fysisk kondition. Riktigt stark och en kondition som tog mig en mil i skogen utan några större problem. Jag kunde vandra i oändlighet med tung packning och inte känna annat än njutning. Det märktes inte bara i kroppen utan även i själen. Jag var inspirerad och nyfiken. Färger var skarpare och världen vackrare och intressantare. Men av någon anledning blev det med tiden allt mindre träning och på sistone alldeles för lite. Det märks och det känns och det är ofattbart att jag tillåtit mig sluta röra på mig med tanke på alla de fysiska och psykiska fördelar det för med sig. Det är faktiskt helt enkelt oförlåtligt. För mig men även för dig. [membership level="0"] [su_note]Det här är innehåll från Svegot Plus. För att ta del av detta måste du logga in eller lösa en prenumeration .[/su_note] [wppb-login redirect_url="http://www.svegot.se"] [/membership] [membership]Jag sitter i bilen långt upp i Norge och rattar mig försiktigt upp för en slingrande bergsväg. Solen står högt på himlen trots att klockan är mycket. Ur bilens högtalare hörs en av Sveriges Radios sommarvärdar, Anders Hansen . Han säger egentligen inget jag redan vet men jag blir ändå ytterst påverkad av det jag hör. Jag blir påverkad och undrar varför jag behandlar min kropp så illa. Anders Hansen är överläkare i psykiatri. Han talar om vilken påverkan kondition har på vår kropp och vårt sinne. Det är något vi alla vet, eller bör veta. Men hur kan det då komma sig att en allt för liten del av oss sköter om vår kropp på det sätt den förtjänar? Vi lever i en märklig tid i människans historia. En tid där många av oss knappt behöver röra oss. Muskler tillåts vila nästan dygnet runt. Pulsen går sällan upp. Man tar sig från sängen till bilen till kontorsstolen. År ut och år in. En fullständigt bisarr situation för en kropp som är till för en enda sak - rörelse. Ansträngning. Aktivitet. Att muskler blir starkare och lungorna får bättre kapacitet vid fysisk aktivitet är välkänt. Kanske är det därför många inte känner någon större träningsmotivation? Man anser sig kanske vara stark nog, eller ser inte nyttan med större muskler. Men motion, till och med mycket lite sådan, påverkar hela dig. Hela ditt sinne. Hela din personlighet och självaste jaget blir förändrat, stärkt och på alla tänkbara sätt bättre. Anders Hansen påpekar att motion är "helt avgörande för människan som art". Helt avgörande. Smaka på det. Det finns inga undantag eller bortförklaringar. Många förknippar nog tyvärr träning med lidande. Jag vet att jag gör det. Med långa blodsmakande löpturer i blöt lera, hostande och harklande och med spyan i halsen. Med höga vikter på gymmet, skrikande och stönande. Smärtsam träningsvärk på grund av sönderslitna muskelfibrer. Komplicerade kosttillskott och strikta träningsscheman med en exakt uträknad diet. Men så behöver det inte vara. Motion är helt enkelt rörelse. Hansen berättar att genom att bli andfådd och svettas 45 minuter tre gånger i veckan är det optimala ur hjärnsynpunkt. Men man når "förvånansvärt långt" med bara snabba promenader. Allt är bättre än inget. Jag lyssnar på detta och undrar stilla när jag gick längre än en kilometer senast och kan inte ens minnas det. Jag förbannar mig själv över att jag tillåter mig att klaga på att jag känner mig trött och omotiverad ibland, eftersom jag borde vara intelligent nog att förstå varför. Den som tar sig an den minst sagt lilla utmaningen att promenera raskt tre gånger i veckan kommer bli bättre skyddad mot depressioner och även ta sig ur dem lättare. Denne promenerare blir även mer kreativ, sover bättre, får bättre självförtroende, ökad impulskontroll, bättre koncentration och minne. Det verkar även som om hjärnans åldrande saktas ned eller till och med omvänds. Och klarar stress bättre. Får mindre eller ingen ångest. Detta, och mycket mer därtill endast genom att promenera. Mer är givetvis bättre. Det är bra att vara stark. Och snyggt. Det är bra att kunna springa långt. Det är en underbar känsla när skjortorna inte längre passar eftersom musklerna växt. När kassarna väger mindre. När man kan ta sig upp för trappor utan att bli andfådd och det inte är annat än njutbart att hjälpa någon att bära tunga möbler. Dock är det allmänna välmående och den mentala hälsan ännu viktigare. Energin och den handlingskraft som finns i en tränad hjärna jämfört med den som sitter i en soffsittares huvud är väsensskild. Den håglöshet och brist på initiativ som man så ofta kan känna botas lätt med regelbunden motion. Plötsligt blir vardagssysslor något man vill utföra. Storstädningen blir rolig. Hjärnan kräver fler utmaningar och mer att göra. Kropp och sinne vill röra sig, vill utföra handlingar, vill förbättra omgivningen. Det är en underbar känsla. Men ändå är vi allt för många som bara faller ur det. Kanske på grund av tidsbrist. Kanske på grund av sjukdom eller semester. Det finns alltid en ursäkt. Plötsligt har man inte haft hög puls på månader. Man är seg. Trött. Mosig. Slapp. Det blir en självförstärkande process som gör att man får allt svårare att börja röra på sig. Hjärnan börjar även den bli slapp. Saker känns mindre roliga. Det går trögare att tänka och livet ter sig inte lika spännande. Motivationen är låg eller borta. Kanske lurar man sig att det är sådan man är. Att det är ett personlighetsdrag. Kanske tror man att man är deprimerad. Att man blivit drabbad av något. Det är givetvis ingen omöjlighet men innan man ens börjar fundera i de banorna är det bara att snöra på sig träningsskorna och ta den där raska promenaden, och göra det regelbundet ett tag. Innan man har motionerat är det inte ens någon idé att söka sig andra svar på ens energilöshet eller dåliga humör. Det måste alltid börja med att röra på sig. För människan är, som ni vet, gjort för att vara i rörelse. Att leva ett stillasittande liv är att be om sjukdomar, fysiska som såväl psykiska. Den som inte rör sig är inte sig själv. Man är en betydligt sämre version av sig än vad man förtjänar. Och tänk så lite det krävs för att ändra på detta. Så oerhört lite ansträngning med sådana fantastiska belöningar. Jag vågar nog påstå att för sådana latmaskar som mig väntar ett helt annat liv därborta, på andra sidan den höga pulsen och de flåsande andetagen. Jag har fått helt slut på ursäkter. Det hoppas jag gäller även dig. [/membership]