Terrordömd imam bedöms utgöra säkerhetsrisk – men kan inte utvisas
Kvar i Sverige elva år efter avtjänat straff på grund av "verkställighetshinder"
Den i dag 42-årige irakiern dömdes 2005 till fem års fängelse och utvisning för bland annat förberedelse till terrorbrott. Han frigavs villkorligt 2007 och har sedan dess stått under bevakning. Nu slår Svea hovrätt fast att mannen även fortsatt ska ha anmälningsplikt hos polisen fem dagar i veckan.
Den första tiden efter mannens frisläppande satt han i förvar, men sedan 2008 har han i stället stått under uppsikt, det vill säga haft anmälningsplikt hos polisen fem dagar i veckan. Eftersom utvisningsbeslutet mot honom inte gått att verkställa, har han kontinuerligt beviljats tillfälliga uppehållstillstånd, rapporterar Dagens Juridik.
Tidningen uppger att Migrationsverket förra året helt gav upp alla försök att få ut mannen ur landet, i avvaktan på en ny prövning av hans uppehållstillstånd. Samtidigt begärde Säkerhetspolisen, Säpo, att hans anmälningsplikt skulle förlängas i ytterligare tre år. I dokumentationen från Stockholms tingsrätt kan man läsa:
“Säkerhetspolisen har anfört bl.a. att X (mannen) enligt tillförlitlig information upprätthåller kontakt med ett flertal personer som kan misstänkas ha kopplingar till terrorrelaterad verksamhet samt att han spridit våldsbejakande budskap med klar avsikt att påverka andra personer.”
Befaras att han kan begå terroristbrott
Och vidare:
“Enligt Säkerhetspolisen står det klart att det kan befaras att X kommer att begå eller medverka till terroristbrott.”
Detta tyckte både tingsrätten och nu också hovrätten var tillräckliga skäl för att bevakningen av mannen ska fortsätta. Själv är dock den före detta imamen mycket upprörd över denna tingens ordning, och framförallt vänder han sig emot att han och hans försvarare Thomas Olsson inte fått ta del av den bevisning Säpo lagt fram, enligt Svenska Dagbladet.
Grundregeln är att allt material som åberopas i svenska domstolar ska vara tillgängligt för båda parter. Man kan dock göra avsteg från denna regel om “synnerliga skäl” föreligger, vilket domstolarna ansett att det gör i detta fall.
