Inte kan väl svenska kulturarv vara något? Nej, inte enligt regeringen i alla fall
Den folkkära midsommarn får vi tala tyst om, för vi kan ju inte riskera att krångla in oss i värdehierarkier så någon stackars jävel i ett annat land blir kränkt av den; det är regeringens inställning i vart fall.
För ett par år sedan började Institutet för språk och folkminnen samla in förslag från svenska folket på ”immateriella kulturarv”, alltså uttryck, traditioner, instrument och platser som är uttryck för det svenska.
Dessa förslag har sedan regeringen fått ta del av och det har funnits möjlighet att föra dessa vidare till Unesco med förhoppningen att dessa svenska kulturuttryck skall föras upp på organisationens listor.
Regeringen har dock valt att inte nominera det svenskarna anser vara svenskt. Orsaken? Man vill inte kränka andra kulturer. Per Ohlsson Fridh är statssekreterare på Alice Bah Kuhnkes kulturdepartement och han förklarar det hela:
– Det är ganska många gånger problematiskt att hävda att ett visst kulturarv eller en viss tradition skulle vara viktigare eller ha större betydelse än en annan. Det tycker vi, i nuläget, att det inte finns anledning att göra, att inordna dem i en sådan typ av värdehierarki.
Där har vi det, från hästens mun! Förklädd i verbal snömos skymtar svenskfientligheten i all sin fulhet… hos kulturdepartementet. Norge hade i alla fall den goda smaken att nominera folkmusik och dans från området Setesdal.
