Trots att Sverige bara till hälften är självförsörjande när det gäller livsmedel och trots att coronapandemin med tillhörande kris fått de styrande att diskutera eventuell ransonering så finns det inget som tyder på att forna tiders beredskap är på återtåg.
Nej, några beredskapslager blir det inte tal om. Det säger landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) till SVT. Vare sig konserver eller spannmål (eller annat ätbart) ska sparas undan så att befolkningen ska kunna äta sig mätta också när den vansinniga JIT-filosofin (som inte ser ut att överges mangrant) fullständigt brakar samman.
I alla fall så ska inte befolkningen har tillgång till lager. Att Nilsson och andra “viktiga” politiker har dignande beredskapslager undangömda kan vi vara säkra på.
Något egentligt argument varför AB Sverige inte ska lägga undan mat till befolkningen kan ministern inte ge. Hon nöjer sig med att konstatera att det inte är hennes “bedömning” att något sådant behövs. Hon kan dock tänka sig att man lagrar vissa “insatsvaror” samt att man “tittar på” problemet med behovet av utländsk arbetskraft i jordbrukets säsongsanställningar (det sista kan avhjälpas med att tvinga ut lata svenska ungdomar som drömmer om att bli “influencers” eller “jobba med media” på fälten där de kan lära sig om blod och jord).
Hon vill dock öka livsmedelsproduktionen, livsmedelsförädlingen och exporten. Det är en bra tanke, men frågan är hur det ska gå till med EU i bakgrunden, som fortsätter se till så att svenska bönder har svårt att konkurrera?
Men åter till ministerns “bedömning” om att det inte behövs beredskap inför framtiden? Hur kom hon fram till detta? Att våra europeiska grannländer stängde sina gränser, och i vissa fall vägrade leverera beställd och betald skyddsutrustning när coronaviruset slog till, var tydligen ingen varningsklocka för landsbygdsministern.
Inte mycket tyder på att vi går mot en stabilare värld. Det mångkulturella projektet visade sig vara mycket problematiskt, massinvandringen direkt skadlig och den liberala demokratin oförmögen att styra den värld den skapat.
Om Sverige, som är till hälften självförsörjande, på grund av extrema orostider i världen, en till pandemi på det och kanske också oro på hemmaplan, ser hur lastfartygen åker förbi och lastbilarna från kontinenten inte kommer fram; vad göra då om beredskapen tillåts vara fortsatt låg?
Exakt vad AB Sveriges ministrar bryr sig om kan vi tvista oändligt om. Uppenbart är det dock att det inte är Sverige eller svenskarna. Coronapandemin och hur världen slöt sig som en mussla borde lärt dem åtskilliga läxor. Att vända blicken inåt; fundera över hus Sverige ska klara sig om värsta tänkbara scenarier blir verklighet; inse att det homogena Sverige är en grundplåt för stabilitet och hur vi snabbast möjligt gör oss absolut självförsörjande på allt vi kan (samt lagrar allt sådant som vi inte kan ordna själva), borde vara det som uppehåller politikerna framledes.
I brist på att det görs har vi bara ett annat val – ta saken i egna händer. Precis som alla andra delar av det samhällskontrakt som AB Sverige struntar i är det upp till oss själva att förbereda oss så gott vi kan. Förr eller senare kommer systemet krackelera, men vägen dit kommer bli skakig. Visa att du är smartare än en socialdemokratisk minister, så svårt är det inte.
Diskussion om den här artikeln