Att vara svensk handlar inte om tur Aftonbladet

Det är Jenny Wennberg som i en ledare i Aftonbladet lyfter den gamla villfarelsen igen. Rubriken säger allt – och provocerar: “Vi har en enorm tur som får leva i Sverige” lär vi oss. Jag har hört det till leda under hela min uppväxt. Alltid skulle det påtalas vilken tur jag hade som var svensk och född i Sverige.

“Tänk, ni kunde ha varit födda i Afrika och bla bla bla…” sa läraren. Vi köpte det, så klart, och kände inte mycket glädje. Snarare kände vi ett sting av skuld eftersom det bara var turen som satt oss här i Nord. Det var sannerligen orättvist. Aftonbladet-Jenny och hennes läsekrets känner nog den där skulden fortfarande.

Jag gör det inte tack och lov. I mitt fall kom visdom med åldern och det visar sig att deras argument inte håller. Att vara svensk och europé har inget med tur att göra. Snarare är det precis tvärt om. Jag hade inte kunnat bli något annat att svensk europé, det är en biologisk omöjlighet och turen har inte ett smack med det att göra.

Om dina föräldrar är svenskar, och deras föräldrar också, samt deras, så kommer du vara svensk. Du kommer också vara europé. Kanske föds du inte i Sverige eller Europa, men du är svensk i alla fall. Du kan inte ha otur och födas som svart afrikan under de omständigheterna. Ditt arv handlar inte om tur utan om val som dina anfäder gjort.

Tror man att ens biologiska arv handlar om tur så har man missat det kanske mest grundläggande av allt.

Men hur är det då med land? Har jag som svensk tur att Sverige är så välordnat och stabilt som det är? Aftonbladet-Jenny menar det eftersom hon hänvisar till att tio afrikanska länder inte har några respiratorer alls till exempel, samt att i Centralafrikanska republiken så finns det bara tre IVA-platser. Det är lika många som i Gällivare kommun det, skriver Jenny och tänker väl att alla som bor i Gällivare har tur som gör det.

Men att Sverige är ett välfungerande land (precis som Europa som kontinent samt Nordamerika och Australien) handlar inte om tur. Det handlar om människorna som under århundradena utvecklat och byggt civilisationen. Det är så långt bort från tur som man kan komma.

Jenny skriver om svält, torka och elände. Jag svarar bara Digerdöden, Justinianska pesten, Spanska sjukan och alla de stora svältkatastrofer vår civilisation och våra folk gått igenom. Bara för att de hände för länge sedan betyder det inte att de inte har hänt. Vi tog oss igenom dem och vår genialitet och faustiska ande drev civilisationen framåt. Det handlar inte om tur.

Inte heller är det “orättvist” som Aftonbladet-Jenny vill mena. Snicksnack om en historisk skuld för europeisk kolonialism kan med fördel stoppas upp där solen inte skiner. Vi har inte hämmat andra folk från att blomstra, snarare tvärt om: vi har givit dem allt de behöver. Om de inte använder dem så är inte skulden vår.

Inte heller har vi något ansvar för andra folk än vårt egna, självfallet finns det brödrakärlek till våra europeiska släktingar som vi hedrar. Men något tvingande ansvar till främlingar, icke. Vill vi kan vi hjälpa till i alla fall, men att vi måste är fel.

Ovan visar grundproblemet för den situation vi befinner oss i. Denna idé om att vi i den bättre bemedlade delen av världen haft tur och därför måste hjälpa andra är falsk. Vi har inte haft tur. Vi tillhör bara ett folk som genom hårt arbete, genialitet och driv har skapat bra förutsättningar.

Inte heller är det otur att vi nu håller på att avveckla oss själva genom att ge bort vår civilisation och strunta i att skaffa barn och därmed riskerar biologisk utplåning på lång sikt. Dumhet kanske, lathet antagligen. Men inte otur. Tur och otur har inte med detta att göra. Alls. Detta måste vi förstå om vi ska komma vidare.