Vänsterpolitiken och biståndet – en evigt ond cirkel

Vänstern vill gärna ge stora bistånd till tredje världen. Därmed skulle vi ju få färre invandrare. När biståndet inte ger resultat kommer invandrarna likväl och tjänstemännen som arbetar med bistånden kan fortsätta samma jobb om och om igen. En perfekt vänsterbliven logik.

I en tysk teveshow frågade någon i publiken varför vi ska hjälpa länder i tredje världen med så mycket bistånd; pengarna borde hellre komma tyska medborgare till dels. Den tyske socialistiska politikern Gregor Dysi sade då att bra bistånd gör att färre personer från tredje världen kommer hit.

Problemet är bara att vårt bistånd inte får tredje världen på fötter. FN-organ visar sig ofta vid inre revisioner vara dåliga och korrupta. FN i sig självt är djupt korrupt och fungerar inte särskilt bra.

När man får det svart på vitt är det enkelt att begripa varför biståndspolitiken som förs alltid leder fel. Läs mer, Teckna din prenumeration nedan, vi bjuder på de första sju dagarna.

De svenska biståndsorganisationerna misslyckas ofta i sina värv p.g.a. korruption i biståndslandet och inte särskilt dugliga tjänstemän på t.ex. SIDA. Visst är det här grova generaliseringar, men ingen kan säga att nämnda instanser har fungerat särskilt bra.

Till på köpet – när bistånden väl är betalade och projekten fallerar, då kommer personerna från tredje världen hit till slut, fastän biståndsidén enligt ovannämnde Dysi var att de inte ska det. Då har vi både gett bistånd (som kunnat gå till de egna medborgarna) och fått invandrare på halsen (som i sin tur kostar skjortan).

Det är i längden, vare sig man vill det eller inte, krass kapitalism som kan få u-länder på fötter. Eller någon form av ekonomisk kolonialism. Eller något annat som rimmar illa med socialliberala önskningar. Ekonomisk kolonialism är vad Kina i många och mycket bedriver i Afrika. Ifall västerlänningar, kineser m.fl. investerar kraftigt och med kanske något ojuste metoder, så kommer medborgarna där att fortsätta göra likadant, förutsatt att de nu klarar det. Och så småningom kommer framgångarna.

Men när västerlännningar nuförtiden investerar i tredje världen – inte alltid med de mest juste metoderna – skriker vänstern på hemmaplan att det handlar om utsugning, exploatering, kolonialism. Istället ska man fortsätta med att slänga biståndspengar på u-länder i hopp om att de själva ska bygga industrier, infrastruktur m.m. I längden blir det en perfekt balans för den politiska vänsterns anhängare. När afrikanerna inte klarar av att bygga upp ett toppmodernt samhälle med den sortens metoder kan de äska mer bistånd, FN kräva ansvar av i-länder, ett antal svenskar ha kvar sina enkla och glassiga jobb samt alla klaga på Trump när det inte fungerar.

Inte heller ska vi genomföra lite hårdare jobb såsom trädplantering etc. Det är för jobbigt och neokolonialistiskt. Nä, sköna jobb på SIDA och utrikesdepartementet ska det vara, helt utan krav och helt utan resultat. Och i slutändan kommer det hit tusentals invandrare, vilket vänstern vill ha så många som möjligt av. Trots att den där Gregor Dysi sa att vi ska ge bistånd för att förhindra dem att komma hit. En perfekt vänsterbliven logik.