Finns det en universell moral?

Etik är en teoretisk reflektion över moral och vad som anses vara normativt moraliskt. Den har existerat sedan antika Grekland när man försökte utröna och definiera ”ethos” och huruvida det finns en universell moral som existerar utanför handlingar eller inte. Hugin gör ett försök, utan att göra anspråk på att vara en etikfilosof, att ge en förklaring till att etik och moral är både universellt men på samma gång i konflikt mellan olika grupper.

Vet mer och förstå på djupet. Logga in på din Svegot Plus eller teckna en prenumeration nedan.

Ett av syftena inom normativ etik är att utröna vad som kännetecknar en god handling och vilka mänskliga egenskaper som är goda. Inom den normativa etiken finner vi den aristoteliska dygdetiken, utilitarianismen och kantiansk etik. Undertecknad har inte studerat någon av dessa i detalj utan endast på en övergripande nivå och utifrån detta vill jag argumentera för att alla har en viss relevans, men att inga är helt korrekta.

Etik och moralargument utgår ofta ifrån både ifrån intentioner och konsekvenser av en handling. Om intentionen var god så kan det kompensera för en negativ konsekvens (vi har varit naiva!), medan om intentionen var ond och utfallet ändå blev gott så kan det kompensera. Det sistnämnda är dock ganska sällsynt i vårt samhälle.

Det jag anser är bristen med de tre olika etikskolorna ovan är att de antingen utgår ifrån individen eller att de försöker utröna huruvida dessa är universella för alla människor eller inte. Endast en västerländsk mentalitet skulle kunna ha denna inställning, men den är bristfällig. Jag vill därför ge ett evolutionspsykologiskt perspektiv på etik och moral som de flesta icke-vita mänskliga grupper utgår ifrån.

Utgår man ifrån att människor bildar grupper på genetisk och kulturell likhet och ägnar sig åt gruppselektion, så följer att varje grupp har ett intresse av dess överlevnad. Detta innebär allt som gynnar den egna gruppens överlevnad kan betraktas som etiskt eller moraliskt gott. Samtidigt påverkas antagligen uppfattningen av densamma av hur hög nivå av empati och altruism gruppens egna medlemmar har. På så vis kan en grupp med hög nivå av altruism finna det oetiskt att utnyttja andra grupper för egen vinning, medan en annan grupp kan se det som önskvärt på grund av lägre altruism. Den enes död, den andres bröd, så att säga.

I den evolutionära kampen belönas sällan inga altruistiska beteenden gentemot främmande grupper, endast din egen grupps fortlevnad räknas. Således kan det alltså vara direkt destruktivt att premiera andra grupper på din egen grupps bekostnad. Ett undantag är så kallad reciprok altruism , vilket innebär att människor ibland gör en uppoffring för totala främlingar, men där den underliggande motivationen är att denne kanske återgäldar i framtiden. Med betoning på "kanske".

Utgår man dessutom ifrån att alla mänskliga grupper har sin egen överlevnad som högsta prioritet så inser man ganska snabbt att samma beteenden från respektive grupp kan komma i konflikt. Om dessa två möts i konkurrens över resurser så kommer bägge grupper att slåss om resurserna och bägge kommer prioritera sin egen grupps överlevnad. Detta kommer då, om gruppernas kultur är sund, att betraktas som etiskt. Om hotet är starkt så kan både utnyttjande och mord av medlemmar i den konkurrerande gruppen betraktas som etiskt, eftersom motsatsen skulle skada dina stamfränder. Samma moraliska värderingar kan alltså betraktas som omoraliska av utomstående, trots att de spelar efter samma evolutionära regler.

I en osund kultur kan det i stället betraktas som oetiskt eller omoraliskt att inte hjälpa medlemmar ur den andra gruppen. Det kan till och med vara oetiskt att premiera sin egen grupp före andra grupper. Givetvis är detta evolutionärt maladaptivt eftersom denna altruism bara fungerar om samtliga grupper agerar likadant. Men eftersom alla inte gör det så blir altruisten förlorare om motparten är en opportunist som utnyttjar situationen.

Således: etik och moral utgår i grunden från samma principer – den egna gruppens överlevnad. Men eftersom detta skapar konflikter över resurser kommer olika parter att betrakta samma beteende olika. Antingen som etiskt eller omoraliskt beroende på om man tillhör den vinnande eller förlorande sidan. Och i det långa loppet kommer den mest altruistiska gruppen att förlora. Med andra ord – vi måste ta vår egen sida, för ingen annan kommer göra det. Vi bör inte heller ha dåligt samvete för att vi gör det, för våra motståndare har det definitivt inte. Moralfilosofin bör alltså lyfta perspektivet från individen till gruppen för att bli mer relevant.