I detta samtal resonerar Ludvig och Magnus om ett så grundläggande – men ack så förvanskat – begrepp som moral. I en tid då moralupplösning i form av normkritik är önskvärt förfäktas här istället idén om att individen måste ta ett eget ansvar och tvinga sig själv att leva stick i stäv mot den moderna världen. Kort sagt, vi måste ta itu med vår egen moraliska upprustning.
Gängkrig och skjutningar: Är det inte invandringens fel?
Centerpartiets ledare Muharrem Demirok gästade SVT:s 30 minuter och bjöd på en, även för honom, ovanligt verklighetsfrånvänd svammelstund. Mest uppmärksamhet...
Grym pod! Frågan är oändlig (i alla fall för mig). Ibland sliter den min självkänsla i stycken, vilket är jobbigt. Ibland ger den mig hybris och det genererar ofta i någon typ av kollaps. Också jobbigt.
Den där Magnus har ju gått igenom en hel del i denna fråga vad det verkar och jag känner tacksamhet att han är så uppriktig så att man får lära sig av hans misstag.
Jag upplever även Ludvig som extremt uppriktig när han talar om äregirighet. Men att i nästa kommentar säga att det är otroligt viktigt för en själv att förstå vad som är rätt och fel.
Bästa jag hört av Ludvig hittills.
Det jag har kommit fram till i denna fråga är att uppriktighet mot en själv är helt avgörande om man ska kunna rida på en hög häst utan att falla av. Alltså att det man gör kommer från ens eget hjärta och om det ger ära så är det inget mer än en bonus.
Tillhör man en grupp med mycket fördomar försvårar det individens förmåga att uppehålla denna ärlighet mot sig själv vilket i längden försvagar hela gruppen. Är min åsikt i alla fall.