Med jämna mellanrum dyker kommentarer upp som är så svarta och dystra att den som tar dem på allvar lika gärna kan skjuta skallen av sig. På ett sätt är det bra att de kommer. Det ger oss nämligen tillfälle att förklara hur fel avsändaren har.
Få av oss som är inblandade i detta lilla projekt som går ut på att skapa en vettig framtid för de vita folken på vår jord har inte någongång känt att loppet är kört. Motståndet kan sannerligen verka massivt och liknelsen med ett rum utan utgång, vars väggar sakta trycks närmre en själv där man står mitt i rummet, är inte långt borta. Nattsvart, mattsvart, dunkelt och dystert – sinnesstämningar som då och då drabbar oss oppositionella.
Vi är ju inte mer än människor och jag hade tyckt det vore värre om ingen av oss någonsin kände så. Då hade vi inte varit mänskliga. Då hade vi inte varit tänkande och kännande varelser. Då hade vi inte varit oss själva, sådana vi är enligt den önskan och plan som naturens Gud bestämde för länge sedan.
