SD kräver krismöte med polisen efter stenkastning

Att polisen inte ingriper mot stenkastare är ett så pass vanligt fenomen att det ofta bemöts med en axelryckning. SD Uppsala tänker som tur är annorlunda. Efter de blivit utsatta för stenkastning under en kampanj emot ett moskébygge, och polisen vägrade ingripa, kräver de nu ett möte med polisen. SD överväger även att JO-anmäla händelsen.

När SD Uppsala befann sig i Stenhagen förra veckan för att kampanja mot ett planerat moskébygge kom ungdomar fram till dem och krävde att de skulle lämna platsen, annars skulle ”tråkiga saker hända”.

Då situationen upplevdes som mycket hotfull kallade man på polis. Innan polisen kommit fram började stenkastningen, där flera av stenarna var en decimeter stora. Alltså stor risk för personskador.

När polisen väl anlänt byttes stenarna mot ägg och Sverigedemokraternas tält blev nedkletat. Polisen gjorde dock inte mer än att ropa åt ungdomarna att sluta(!). Fler poliser anländer men inga försök till gripanden görs.

Efter bara 20 minuter lämnar polisen platsen och stenkastningen återupptas.

I ett pressmeddelande skriver SD Uppsala att den kommande kampanjen måste ställas in om inte polisen kan garantera aktivisternas säkerhet. Därför begär man ett möte med lokala polisen för att diskutera hur detta ska kunna säkerhetsställas.

Ordförande för SD Uppsala kommenterar saken:

– Det minsta man kan begära är ju att polisen griper gärningsmän som ägnar sig åt våldsbrott mitt framför ögonen på polisen. Det är dock möjligt att polisen inte törs göra någon insats mer än att visa upp sig, och då hade ett minimum varit rimligt att man förklarat det för oss så vi kunde ha åkt och köpt bygghjälmar istället för att lita på att polisen agerar mot våldet.

I en tid då det pratas mycket om att ”skydda demokratin” kan man tycka att polisen borde agera kraftfullt mot något som så tydligt faktiskt hotar det fria ordet. Att partier ska kunna sprida sina åsikter utan att bli utsatta för våld är en grundläggande stomme i det demokratiska systemet, och något som varit en självklarhet i Sverige under mycket lång tid. Bevisligen inte längre.