Så blev resan äntligen av. Ensam i en bil hela vägen till norra Norge och tillbaka. På jakt efter natur, människor men kanske mest av allt mina rötter. I första delen tar jag mig till Gällivare och hinner både uppleva och fundera en hel del längs vägen.
Rädda barnen från transtramset!
Varför känner transvestiter ett sådant oerhört behov av att vara med andra människors barn? Och varför är de så ljusskygga...
Man ser långt bl. a på grund av att skogarna är allt lägre vad mer norrut man kommer.
Jag gjorde en Nordnorge-resa vid förra månadsskiftet och det var en minst sagt minnesvärd upplevelse. Dock var Nordkapp ett ganska hemskt minne överlag eftersom man blev rånad på inträdet vid parkeringen och det blåste nästan storm, var dimma och regnade. Men men, Nordkalotten (dvs Nordens arktiska delar) är fantastiskt vackert och verkligen värt ett besök, vare sig man är í Sverige, Norge eller Finland.
Varför åka ända till Medelhavet på sommaren för att därefter trängas med alla andra turister och stekas sönder í 40-gradig värme??
Jag gjorde en liknande resa 1978 ända upp till Nordkap. 600 mil på 10 dagar.