Påminnelse: Soldatens uppgift är att döda fiender

Den 1 januari 1975 (ett årtionde vi ofta återkommer till) bytte Sveriges militära myndigheter namn från Krigsmakten till Försvarsmakten. Redan 1945 lyftes ett namnbyte av försvarskommittén men inte förrän 1975 genomfördes det. Varför? För att "understryka det fredsbevarande syftet med Sveriges försvar". Förvisso finns det en poäng i det, att betona "försvar" mer än "krig". Men ord och begrepp har betydelse och de påverkar på djupet. För vad man än kallar det så är det krig det handlar om. Mycket har hänt med Försvarsmakten sedan dess och en sak är säker, man har tappat bort sig på vägen. Numera framstår det hela snarare som ett socialt samhällsexperiment med samma vänsterliberala grundinställning som samhället i stort.

När Försvarsmakten i sin senaste kampanj brister ut: "Kom som du är" bör vi fråga oss om man helt glömt bort vad vi kan förvänta oss av alla som hörsammar kallet. Förstår det att det handlar om att döda fiender?

I Försvarsmaktens nya reklamkampanj vill man "utmana bilden" av vem som passar in. Bilder på utlänningar av båda könen, uppenbara feminister och vänsterblivna far förbi i filmen. På andra ställen är det en man som dansar balett som lyfts fram, och en riktig kvinnosakskvinna.

Det viktiga är att man tror på "allas lika värde" och är beredda att försvara dessa värderingar.

Det finns två problem för oss att fundera kring. Det ena är det uppenbara. Vet de som lockas till försvarsmakten vad det handlar om? Att döda fiender, att skjuta människor och spränga andra? Att trycka på en knapp varigenom du utsläcker liv?

Det är inte troligt att rekryterna informeras om det och sker det blir de nog förvånade. Det framgår nämligen inte att det är krig det handlar om. Snarare framstår rekryteringen från Försvarsmaktens pr-byrå som om det är vilket annat jobb som helst, fast med stor betoning på de vänsterliberala värderingar som vi matas med.

Vem minns inte de personalärenden som försvaret har tvingats hantera; befälet som var för hård mot rekryterna; rekryterna som tyckte det var orättvist att de inte fick åtta timmars arbetsdag och så vidare.

Än så länge är det fortfarande undantagsfall och så av en enda anledning. Majoriteten som söker sig till försvaret är unga svenska män. Det är därför Försvarsmakten gör allt de kan för att locka till sig homosexuella, utlänningar och vad mer normbrytande de kan komma på.

Men vad händer om de lyckas? Någon fiende utifrån som försöker ta över Sverige kan vi lämna därhän så länge. Det finns inget direkt hot mot Sverige (nej, inte ens Ryssland). Alltså är fienden inte den fiende som vi förr vaktade mot. Fienden idag är den som inte skriver under på den liberala demokratins värderingar.

År 2015 beslutade de styrande att svensk militär får sättas in mot civila i Sverige. Detta har tidigare varit polisens "förmån". Förvisso krävs det särskilda händelser, som vid terrorattacker, men vad som är terrorism bestämd å andra sidan av makten som är.

Vad händer då om den normbrytande Försvarsmakten sätts in mot svenskar som klassats som fiender eftersom de inte skriver under på de "värderingar" som körts ned i halsen på oss?

En god vän formulerade det hela så här:

"Jag tror att en sådan försvarsmakt kommer att vara otroligt grym. De kommer redan att ha indoktrinerats att fienden, vi, är mindre värda än djur, och i brist på kompetens kommer de att se civila som krigslegitima mål."

Tyvärr tror jag han har rätt.

Vi kan hoppas att Försvarsmakten blir impotent av de vägval de gör, men vi måste ha i åtanke att såväl homosexuella, feminister och andra mycket väl kan lära sig att döda fiender framöver. Frågan återstår att besvaras: vilka är "fienden" om 10, 20 eller 30 år?