Politiker är särdeles dåliga på att ge raka besked och tala ur skägget. En av experterna är moderatledaren Ulf Kristersson som medelst cirkelresonemang och språkliga kullerbyttor hanterat frågor kring partiets inställning till SD.
Sakta men säkert har man dock kunnat se att han alltmer närmare sig punkten då han får lov att erkänna att det politiska läget (och varför inte “på grund av” Centerpartiet och Liberalernas svek) kräver att han och SD och KD försöker göra något tillsammans.
Till DN säger han att Moderaterna står inför ett ödesval och att han inte tänker isolera SD eller låtsas som att de inte finns. Något som varit konsensus sedan 2010 i princip.
Vidare verkar Kristersson kommit fram till samma slutsats som de flesta andra svenskar: att det är viktigare att förhålla sig till SD än att driva politiska frågor:
– Istället för att ta tag i verkligheten på allvar så tar vi tag i spelet och dansen kring Sverigedemokraterna. Jag tänker inte ägna de här fyra åren till att varken dansa kring Centerpartiet eller Sverigedemokraterna eller Socialdemokraterna.
Men med det sagt, glöm inte bort det viktiga. Både Moderaterna och Kristdemokraterna är fortfarande samma gamla, än så länge.
En annan sak som är värd att notera är att det kanske inte längre är frågan om M ska få stöd av SD. Med tanke på opinionen kan det gott och väl snart vara så att det är SD som håller i oppositionens taktpinne i kraft av deras storlek. Ska M och KD kunna tjäna ordentligt på SD så måste de ta initiativet.
När räcker M ut handen till SD?
Förr eller senare måste M och KD ta tjuren vid hornen och släppa in SD. Detta pratar Magnus Söderman och Daniel Frändelöv om i Morgon med Svegot. Lyssna från 35:40.
