Under året är det tänkt att ett nytt genomgångsboende för “nyanlända” asylanter ska öppnas i Hjorthagen, Östermalm, Stockholm. Somliga ler i mjugg åt detta och ger uttryck för att “det är rätt åt dem” (de boende alltså). Det är en olycklig inställning.
SOM MAN BÄDDAR… 48 små lägenheter görs tillgängliga för asylsökande på Dianagården i Hjorthagen i Stockholm. Det är inte mitt på fashionabla Östermalm, men inte långt ifrån. Lägenheterna är ettor så det kommer vara främst ensamstående män av varierande ålder som kommer husera där. Det är framförallt ensamma män av varierande ålder som kommer till Sverige.
Anna Mölgård är stadens samordnare för bostäder för nyanlända säger:
– Det handlar om ettor på omkring 30 kvadratmeter, så det är små familjer, ensamstående med barn och ensamhushåll som flyttar in. Sedan är målsättningen självklart att människorna ska integreras i samhället till en egen försörjning och bostad.
Målsättningen och verkligheten lirar sällan, det vet vi, visa av erfarenhet.
Somliga har givit uttryck för att det är lika gott åt de boende. Inte ens tio procent röstade ju på SD, skriver man. Visst kan man initialt känna så. Andra menar att “rikisarna” på Östermalm gott kan ha det, de vill ju ha det så här, moderater som de alla tydligen är. Visst, man kan känna så också.
Men det är känslor som man bör undertrycka. Faktum är ju att det är Sverige och svenskarna som blir lidande – de som röstar rätt såväl som de som röstar fel. Våra motståndare tjänar på att vi, som folk, fortsätter att splittra upp oss; rik mot inte lika rik, landsbygd mot stad och så vidare. Folket är inte betjänt av detta.
Nationalismen har alltid varit en kraft som ställt sig över dylika folkliga konflikter och i stället manat till enhet. Fast förvissade om att den som röstar M på Östermalm gott och väl kan komma till insikt och ändra sig vill vi hålla dörren öppen för dem, precis som vi vill hålla den öppen för den som röstat V eller inte alls.
Vi vet vad asylboendet i Hjorthagen kommer att leda till och det finns inte utrymme för skadeglädje. Det är inte “rätt åt dem” som röstade “fel” och även om du känner så är det bättre att fokusera på annat än att ge uttryck för det. Vad vi behöver är nationell samling.
Arbeta i stället för att människor som – av olika anledningar som är lika många som dem som det gäller – har gjort val som varit negativa, börjar göra bra val. Den som är utan “synd” kan kasta första stenen. Vi andra ser möjligheterna, fortsätter att kämpa för det fria Sverige och håller handen utsträckt.
