"Dyrt" sa Bill. "Kulturmarxism" sa Bull.

SÅ GÅR DET. Kanske bryr sig Svensson nu, till sist, när det börjar märkas i plånboken. Uppenbarligen har inte gruppvåldtäkter, svenskfientlighet, nationalmasochism eller all traditionell morals upplösning spelat någon roll. Man har gärna offrat sina landsmän (i vissa fall sina egna avkomlingar) utan att blinka. Men när det märks i plånboken kanske det bli annat ljud i skällan. [membership] Jag har väldigt lite till övers för alla som varit delaktiga att föda denna best som är AB Sverige anno 2018. Alla som röstat blått eller rött under åren som gått. Jag är glad att de kommit till sans, förvisso, även om det är av så patetiska skäl som deras eget välmående. Men sådan är människan. Vi röker och dricker tills vi får cancer och skrumplever, då lägger vi av och hoppas det kommer ge oss respit. Vi lever för dagen och förkastar Gud, tills vi ligger på dödsbädden och söker tröst hos honom vi skrattat åt. Förlåt oss, ty vi vet inte vad vi gör – det kan sammanfatta vårt folk. Faktum är att jag inte bryr mig om varför någon ändrar sig till sist. Inte ens om det är på grund av de mest egoistiska skäl. Det är nämligen inte för oss nu levande jag gör det jag gör. Det är för nästa generation, och nästa och nästa. Förhoppningen är att de får det bättre än vad vi hade det. Ändra sig kommer många göra framöver. Många till detta val, ännu fler under de nästkommande fyra åren och förr eller senare är det tillräckligt många för att vi ska kunna stå på egna ben. Om det sker i ett återtaget Sverige, eller i ett balkaniserat Sverige återstår att se. Under nästkommande fyra år verkar det nu ofrånkomligt att vi kommer hamna i en djup ekonomisk kris. Hur djup den blir och hur länge den kommer pågå vet ingen. Kanske kommer vi inte återhämta oss över huvud taget och krisen blir det nya normala. Samtidigt flaggas det för skattehöjningar i Sverige. Var tredje kommun kan komma att tvingas höja skatten flaggas det för och staten kommer tvingas till detsamma. Det går inte ihop nämligen. Förvisso arbetar nästan alla svenskar, medan de "nyanlända" mest tär på välfärden. Med tanke på att svenskarna därtill inte brydde sig om familjebildning i någon större utsträckning fylls det inte på med riktiga nya svenska (vilket behövs för att upprätthålla vår civilisation). Allt färre svenska kommer därför få försörja allt fler och det kommer inte att gå. Socialism har aldrig fungerat i längden, det lärde man sig den hårda vägen. Nu får vi lära oss att kulturmarxism var en lika dålig... eller snarare en ännu sämre idé. Men om det slutar med att de ännu ofödda svenskarna får det bättre efter det stålbad vi nu kommer tvingas kämpa oss igenom så är jag nöjd. Något mer än det kräver jag inte. [/membership] [membership level="0"] Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela artikeln. Testa en vecka för bara 19 kronor! Välj månadsprenumeration och använd rabattkoden svegot19 .