En grav på landet

NATIONALDAGEN. I dag firar Tidningen Svegot Sveriges nationaldagen genom flera publiceringar på temat. Den andra för dagen är Verner von Heidenstams essä, En grav på landet. Som ingen annan kan Heidenstam fånga det subtila och klä det i ord.

KÄRLEKEN till fosterlandet är ingenting annat än ett vidgande av kärleken till  hemmet och hembygden. Jag vet knappast något, vilket väcker så många drömmar om en avundsvärd lycka, som en liten lantkyrkas slitna gravhällar och deras bilder av två äkta makar, jordade sida vid sida i skötet av den trakt, där de levat och verkat och åldrats och dött. Måhända har maken långa tider av sitt liv, upptagen av statsmannens eller krigarens äventyrliga värv, vistats annorstädes, men till slut ha dock hans ben hemförts till den mark, som var honom kärast. Lönnarna, som knacka på kyrkfönstren, äro kanske planterade genom hans omsorg eller avkomlingar av träden på hans gård.

[bs-quote quote=”Nutidsmänniskan åter blir i regeln tidigt ryckt från sin hembygd, och denna blir henne likgiltig på samma gång som hon tvekar att tala om det fosterland, vars namn dagligen missbrukas i politikens och tidningsgeschäftens människofiske.” style=”style-16″ align=”right”][/bs-quote]

Åkrarna kring kyrkvägen har han kanske en gång kallat sina nyodlingar, och den långa sömnen måste för honom vara lycklig och lugn som för en skolgosse, vilken första aftonen av sina ferier ånyo gått till sängs under hemmets tak. Nutidsmänniskan åter blir i regeln tidigt ryckt från sin hembygd, och denna blir henne likgiltig på samma gång som hon tvekar att tala om det fosterland, vars namn dagligen missbrukas i politikens och tidningsgeschäftens människofiske. Det var nästan gynnsammare fordom, då konungamaktens intressen alltid först och sist buros som partiernas fältbindlar, ty då var fosterlandet en martyr, som kunde älskas och tjänas i tysthet, ja, med  offer och utan fras. Även härvidlag kunna de locka nutiden till avundsamma drömmar, de döda, som ligga uthuggna i sten i landsbygdens kyrkor.

Ej långt från Örebro framlyser över Närkes bördiga åkerfält Ervalla kyrka, uppförd mot 1600-talets slut av fältmarskalken Mörners hustru Anna Bjelke, som också här fått sitt vilorum. Endast några steg längre bort ligger hennes forna egendom Ervalla hovgård. Vägen leder under skuggiga träd upp till den tämligen ödsliga och kala kyrkogården. Några personer äro församlade, ty det är meningen att öppna den mörnerska familjegraven. Tanken på den förestående handlingen gör dem fåordiga. Hur månne det skall se ut där nere i den trånga källaren under koret? Ligger den gamle krigaren ännu väl bibehållen i sin karolinska dräkt, kanske densamma, som han bar på morgonen vid Fredrikshald, då han räckte konungen  det varningsbrev, vilket denne stolt kastade på elden? Eller bär han kanske den klädsel, vilken sedan tillkom honom, då han som president i Göta hovrätt skickades undan till Jönköping och dömdes till ett för honom obekant yrke? Hans porträtt på det mörnerska herresätet Esplunda visar en välvillig man med fylliga kinder och läppar och en ofantlig lockperuk.

En vilsekommen sädesärla flyger av och an mellan kyrkfönstren, och de vidöppna dörrarna insläppa sommarluften. Kyrkan har brunnit och moderniserats, och den äldre skulpterade predikstolen ligger på sakristians vind mellan några tämligen klumpiga änglar av trä, vilka förr varit uppställda ovanför altaret. Där förvaras även en sönderfallen dopfunt från 1600-talet. Över gången hänger en vacker mässingskrona och en av kristall, och den besökande främlingen harmas ej över, att kyrkan i övrigt är lantligt torftig och tom, att de vitkalkade väggarna äro utan prydnader, och att han ovan altarringens solskadade, svarta bomullssammet ser en mycket dålig kopia efter Rubens.

Framför altaret ligga gravstenar från 1600-talets slut och 1700-talets början. Valven därinunder, som, då de öppnades, endast innehöllo några multnade skallar och ben, äro längesedan igenfyllda. Den mörnerska graven är under sakristians golv bakom altaret. Genom den halvöppna sakristidörren lysa vindstrappans gamla, oförstörda målningar i hårda färger.

Där inne är redan luckan öppnad i golvet

Du behöver ha Svegot Plus för att läsa hela den här artikeln.
Just nu kan du få första månaden för halva priset! Använd rabattkoden frimedia.

Skaffa Svegot Plus nu