Med Europa mot EU

Jag älskar Europa. När jag promenerar genom Forum Romanum eller tittar upp mot ögat i takets mitt på Pantheon känner jag mig som den lilla, lilla länken i en obruten kedja av historia som jag de facto utgör, skriver Johnny Lindén.

KRÖNIKA. Religioner, statsskick, människor och hjältar kommer och går – men Europas folk har bestått i årtusenden. Det har inte varit utan utmaningar, andra folkslag har försökt förgöra oss förr och det har inte varit någon självklarhet att vi skulle klara oss. Många folkslag har gått under och det är ingen rättighet att få överleva, det kräver beslutsamhet och förmåga.

Vi i Sverige har ofta gjort narr av italiensk politik. Deras gigantiska parlament och ofattbara tungroddhet, deras inflationspolitik och den ständige Silvio Berlusconi är förvisso tacksamma att skämta om, men i dag har vi vår egen clown och kronan får pisk av euron på närmast daglig basis så vi ska nog stilla oss lite. Särskilt som man i Italien precis har lanserat en riktig utmanarregering och haft ryggrad att presentera en premiärministerkandidat som inte är politiker. Se och lär, kära landsmän!

Den kombination av populister och nationalister som nu bildar regering kan nog vara precis den medicin Italien behöver för genuin förändring.


Det stövelformade landet
i Medelhavet kanske är den marschkänga som behövs i EU-etablissemangets oformliga sittfläsk, för några planer på att betala de ofattbara 12,5 miljarder euro Bryssel vill ha av Italien, det har man inte. Man vill i stället lägga pengarna på en medborgarlön till italienare och en platt skatt som ska vara klart lägre än i dag.

Jag må ha betänkligheter om medborgarlön, men argumenten är inte orimliga och med ett genomtänkt urval av mottagare är jag absolut beredd att lyssna. Den kombination av populister och nationalister som nu bildar regering kan nog vara precis den medicin Italien behöver för genuin förändring.

Kanske är det så att vägen till Sveriges förändring går genom Europa? Jag har exempelvis inget som helst förtroende för Ulf Kristersson och de andra i det svenska etablissemanget, de vill ha sina öppna gränser och är beredda till varje eftergift bara invandringen får fortsätta. Men vad ska de göra om vägarna från tredje världen stängs innan Sverige stänger sina? Flyga upp araber och afrikaner med specialchartrade plan? Hyra kryssningsfärjor?

Det som händer på kontinenten är avgörande för oss. Italiens kris kan vara vår räddning. Pizzan och de vackra sportbilarnas land har drabbats så hårt av asylindustrins människomassor att folket närmast gjort uppror. Legas opinionssiffror har fortsatt rakt upp efter det senaste valet och varje politisk rörelse som inte pratar om invandringsstopp och återvandring är dömd att dö sotdöden.

De gamla östländerna har varit ledstjärnorna hittills men nu händer saker även i väst. Valet i Österrike var en tydlig signal även om regeringen där förtjänat både ris och ros. Liberalernas överdinosaurie Jan Björklund pratar om att ”nazisterna” reser sig över hela Europa och utmanar liberalismen och globalismen. Den sista delen har han absolut rätt i, hans politiska drömmar utmanas och städas bort och vi har ingen rätt att vila förrän hans förfärliga -ismer placerats under historiens mest gigantiska skämskudde.

Välkommen tillbaka, du sköna Europa. Adjö, fula EU-federation.

Svegot i sommarläge inför stor nylanseringLäs mer
+ +
{"cart_token":"","hash":"","cart_data":""}