Kommer Liberalerna hugga Moderaterna i ryggen?

Det kan bli Liberalerna som fäller en moderatledd regering. Valsedlarna är fortfarande inte färdigräknade men redan börjar konflikterna inom Liberalerna bubbla upp.

Det är inte otänkbart att borgerlighetens stödröster visar sig bli röster åt Socialdemokraterna istället. L-ledarens prat om att Liberalerna var nödvändiga för att säkra en M-ledd regering kan visa sig vara tomma ord och resultatet bli precis tvärtom, igen.

Liberalernas velande

Det var inte länge sedan Liberalerna var nere för räkning. De låg på runt två procent och ingen visste riktigt vart de hade dem. Liberalerna hade gått till val för den borgerliga alliansen men så snart det stod klart att den alliansen skulle behöva stöd av Sverigedemokraterna så vände man och blev ett stödparti åt Socialdemokraterna. Jan Björklund gjorde många väljare besvikna och snart avgick han. Nyamko Sabuni tog över och meddelade snabbt sitt missnöje med att vara stödparti åt sossarna och började planera för en tid efter Januariavtalet. Så snart tillfälle gavs röstade Liberalerna emot sossarna.

Väljarna tycktes förvirrade över detta hoppande. Ena stunden var de kugghjul i sossarnas maskineri och nästa stund motståndare. De väljare man hade tappat när man svek högeralliansen kom inte tillbaka när man svek sosseblocket. I opinionssiffrorna så sjönk man som en sten. Men så gick Sabuni ut och berättade om hur hon planerade för att lämna Sverige ifall vi skulle bli angripna. Det anstår inte en politiker och efter någon dag meddelades att hon skulle avgå.

Johan Pehrson tog över partiet och meddelade att han under inga omständigheter skulle bli socialdemokratins stödparti. Ville man ha en moderatledd regering var en röst på Liberalerna nödvändig. Partiet startade så sin resa uppåt i opinionen och ju mer sannolikt det blev att de skulle kunna komma in, desto fler stödröster såg de ut att få från moderater som litade på Pehrsons ord. Ett Liberalerna utanför riksdagen skulle kunna ge en sosseregering igen, tänkte man.

Sosseriet kan vinna makt genom få liberaler

Något annat som stått helt klart under hela denna period har varit att Ulf Kristersson inte kan bilda regering utan stöd från Sverigedemokraterna. Kristersson har tydligt räknat in Sverigedemokraterna i sitt lag. Planen har varit att bilda regering med Kristdemokraterna och med stöd från SD och L. När Liberalerna har pratat om att vara en garant för Moderaternas regering har det således också varit tydligt att SD kommer medverka, som regeringsparti eller som ett parti som regeringen måste lyssna på och förhålla sig till. Men det var fram till i söndags. Nu är det onsdag.

Inom Liberalerna finns flera representanter som inte gillar brytningen med Socialdemokraterna och som kan komma att rösta emot sitt parti om det kan leda till exempelvis ökad invandring vilket många inom partiet brinner för. Dagens Nyheter har pratat med Romina Pourmokhtari som är tidigare Luf-ordförande och ser nu ut att ta plats i riksdagen. Hon konstaterar att hon aldrig kommer att stödja en regering där SD ingår. Enligt DN driver hon frågor som familjeåterförening i Sverige och stark asylrätt. om dessa frågor väger så pass tungt att hon skulle kunna vara beredd att fälla en M-ledd regering med inslag av SD-politik är just nu oklart.

I Liberalerna finns också Helene Odenljung från Göteborg. Hon står på andra plats på den lokala riksdagslistan och måste därmed kryssa sig förbi förstanamnet för att komma in. Just nu är det oklart. Tillsammans med Anna Starbrink från Stockholm kommer hon stärka vänsterliberalerna och kanske ställa sig i vägen för en regering ledd av Ulf Kristersson.

Systemets inneboende fel

Där står vi nu. På pappret hade det här varit väldigt enkelt. Socialliberala väljare har två partier att välja på: Centerpartiet för en socialdemokratledd regering och Liberalerna för en moderatledd. Väljarna har kunnat besluta sig för vilken inriktning de önskar. Till det har risken för att Liberalerna skulle åka ut tillkommit vilket gjort att väljare som annars skulle rösta på Moderaterna har valt att stödrösta på Liberalerna för att stärka sitt lag. När nu de moderata väljarna räddat Liberalerna så kan dock några av deras representanter välja att gå emot den linje som trumpetats ut göra motsatsen. Partiet kan då inte avlägsna dem från riksdagen. De kan utesluta sina medlemmar men medlemmarna väljer själva om de vill sitta kvar i riksdagen. De stora förlorarna blir de väljare som lurats att rösta för något men får den totala motsatsen.

Någon kanske undrar hur många gånger man kan lura väljarna? Mycket tyder på att man kan göra det hur många gånger som helst. Som vi har sett här. Liberalerna gick till val förra gången på att vara stödparti åt Moderaterna. De blev ett stödparti åt Socialdemokraterna. Under mandatperioden bytte de slutligen sida inför detta val. Men efter valet kan några representanter åter byta sida vilket då leder till att varje röst på Liberalerna blev en röst på Socialdemokraterna igen. Snopet kan man tycka, men samtidigt ganska korkat att som väljare gå tillbaka till ett parti som just lurat en.