Du har inga produkter i varukorgen.
Den nationella rörelsen är död
Magnus Söderman om den nationella rörelsen, konflikten i Ukraina och varför Emma borde flytta till Älgarås och bli en del...
Vår uppgörelse med ”den nationella rörelsen”
Bonuspodcast med Dan Eriksson, Björn Björkqvist och Magnus Söderman
Efter att i de tre tidigare bonuspoddarna gått igenom vår historia i de organisationer och partier som formade oss är det dags för en ordentlig uppgörelse. Det här avsnittet är medvetet kritiskt, och förklarar vad vi tycker att vi själva och ”den nationella rörelsen” gjort fel och var den gått galet. Men inte minst: Varför den är att beteckna som död, varför det är en bra sak och vad som händer nu.
Ännu mer från Svegot
Dan Erikssons tid i Nationaldemokraterna
Mellan 2002 och 2005 var Dan Eriksson aktiv i Nationaldemokraterna, och framförallt Nationaldemokratisk Ungdom. I den här podcasten grillas han...
Det var mycket intressant.
Känner mig lite som i sketchen ” Det tänkte jag inte på ” Ha-ha-ha.
Man fick lite att tänka på!
Jag minns när SD var nytt ..Klarströms tid…vi hade demonstration som startade i Humlegården….hela Engelbrekstsgatan och upp Kungsgatan …skanderande ”ut med packet”—det var härliga tider..
Tack för att ni delar med er av decennier av insikter och erfarenheter och för att ni, genom välformulerade argument, bidrar till att driva svensk nationalism i en positiv och sund riktning.
En viss känsla av defaitism (kanske bara var jag?). Tror inte att någon berlin-bo i det det alltmer dekadenta/degenererade tidiga 1920-talets Berlin trodde att det 15 år senare skulle vara ett helt nytt och friskt Berlin.
Den viktiga insikten är att vi inte lever i Berlin på 1920-talet och att våra förutsättningar är helt annorlunda.
Helt klart. Berlin är bara ett bra exempel på att samhällsomvändelser kan ske mycket fort. Tror att det är okonstruktivt att lägga för mycket tid på allt som kan gå åt helvete (även om allt just nu pekar i dom riktningarna). Att inte lägga för mycket tid på att deppa ihop över landets tillstånd, och istället se glaset som halvfullt; behöver ju inte stå i motsattsförhållande till att vara realistisk. Kansk helt enkelt gäller att hitta den ultimata balansen mellan realism och positivism.
Bra program i vanlig ordning. Det hade vart så jävla intressant att höra en sån här diskussion tillsammans med folk från NMR typ Pär Öberg
Ja..det är en bra ide.