Singelmingel!

“Singel”. “Singelliv”. Vilka vidriga ord egentligen. Ensam. Allena. Individuell. Usch. Vi har för många sådana här i Sverige. Än mer störande är att många av dessa singlar känner jag personligen. De är utmärkta personer som verkligen förtjänar en kvinna eller man i sitt liv. Det svåra är bara att sammanföra dessa, och idag försökte hjälpa två människor att komma lite närmare sina kärlekar och förhoppningsvis en hel bunt vita barn.

Men det är något inbyggt störigt och jobbigt och tungt i allt singelrelaterat. Jag vet inte om det är skam eller pinsamhet eller vad det nu kan tänkas vara. Jag minns väl hur det kändes. Men vi får inte frukta sådant som känns jobbigt. Förändringar kan vara jättebra, och en stor eloge till både Christopher och Karolina som varit modiga nog att gå ut och säga att de vill ha en partner. Jag hoppas många hör av sig till dom med svar, och att många andra vågar höra av sig till mig för att söka partner. Sverige vaknar ska ju, bland mycket annat, bota ensamhet. Svårt att tänka sig ett mer konkret sätt än detta att göra det på.