Kan jag verkligen kommunicera?

Frågan kanske är konstigt ställd. Nog kan jag kommunicera ett och annat. Det har ju blivit mitt yrke, särskilt på senare tid. Men då är det ideéer, tankar, dråpligheter och annat som inte är direkt personligt. Det är framförallt en envägskommunikation. Jag vid mikrofonen och ni med hörlurar eller högtalare.

Jag och Freja pratade ju en hel del om kommunikation idag och så gott som alltid när jag finner mig själv sitta och förklara hur jag tycker att jag själv, och andra, bör göra så tittar jag mig djupt i ögonen i min mentala spegel och undrar om jag verkligen gör det jag ber andra göra? Ibland är så inte fallet. Det innebär ju inte att det jag säger på något sätt är fel givetvis. Jag skulle aldrig ge råd jag inte vill följa själv, men det innebär inte att jag kan/vågar/kommer ihåg att följa dem. Som detta med kommunikation. Med ärlighet. Med modet att kritisera en nära vän.

Vågar jag det? Gör jag det? Svaret är faktiskt ja, om än ett något trevande sådant. Men det är inte lätt. Ofta utan att tänka på det så väljer man att undvika sådant som är obehagligt, och detta inkluderar givetvis ett eventuellt jobbigt samtal med en vän eller partner. Men, det är att välja kortsiktig “njutning” framför långsiktigt lugn och ro. Det är ett dåligt val. Ta det jobbiga samtalet. Det kommer kännas så mycket bättre efteråt. Men ta samtalet med värme och kärlek i ditt hjärta, annars riskerar det att bara göra saker än värre.