Är du glad, eller?

När man börjar prata om “lycka” så märker man att det inte är så lätt att definera som man först tror. “Det är väl att vara glad” tänker man kanske. Men det är inte riktigt så lätt. Är att skratta lycka? Är det att undvika olycka? Är man lycklig om man helt enkelt är nöjd?

Som så ofta en definitonsfråga. Jag och Jalle kom dock in på något intressant. Många i nutiden verkar sikta mer på att undvika olycka än att nå lycka, så att säga. Man undviker sådant som är obehagligt eller jobbigt eller skrämmande. Man vill låsa in sig i en så bekväm kokong som möjligt för att vara lycklig, eller rättare sagt undvika olycka. Men ironiskt nog så är det ofta just olyckan man låser in sig med, i sin kokong. Jag kan bara prata för mig själv givetvis men sann lycka når jag bara när man klarat av något svårt eller utmanande, något man var osäker på att man skulle klara innan. Det, och samarbeta med eller hjälpa andra människor. Samt, givetvis, umgås med människor jag tycker om och som tycker om mig.

Det finns några sådana i chatten, som det verkar. Det är ganska fint att ha det som arbete att umgås med er några timmar varje dag. Tack för det! Hoppas jag ger tillräckligt tillbaka. Annars får ni helt enkelt skälla på mig.

Och – det behöver väl inte ens sägas – sköta träning och kost och sömn. Något som jag vet blir svårt när lyckan väl har börjat lämna en. Men då gäller det, mina vänner, att ni håller i och kämpar på. För att skippa träningen och börja äta skräp för att man tycker synd om sig själv riskerar att leda till en mörk spiral som kan sluta riktigt långt ned.