Allt för mörka tankar igår som gav en natt med o-perfekt sömn och oväntade bekymmer på morgonen (inklusive en försvunnen bluetooth-uppkoppling) gjorde att jag ramlade in i sändning nästan oförberedd, och några minuter försenad. Sådant är lurigt när det är live och man sitter själv. Det finns lixom inget att luta sig emot, inte ens tiden. Trodde jag. För det finns alltid lyssnarna, manifesterade via chatten. De är alltid glada och uppspelta att man äntligen dragit igång. Det ger en all den energi man kan tänkas behöva och jag behövde ju inte sitta själv speciellt längre för snart var Klaus där och vi kunde prata allvar.
Det blev lika bra som vanligt. Det är lite svårt, faktiskt, att komma på något nytt att skriva här ibland eftersom sändningarna följer ett ganska bestämt mönster. Ett väldigt positivt sådant. Men inte kan jag skriva, som vanligt, att det var fullt med kärlek och glädje i chatten trots de allvarliga ämnena? Att det som vanligt regnade in önskelåtar och att Ewelina som vanligt var till stor hjälp? Att jag och Klaus hade väldigt trevligt och lyfte en del viktiga ekonomiska frågor? Att jag och Carl skrattade gott åt Ugandisk TV som försöker debattera homofili?
Det kan jag kanske. För precis så var det. Och så var torsdagens sändning slut, allt för tidigt. Men snart är det dags igen! Fredag med både Jalle och Dulny, och kanske sjömannen Peter. Tanken svindlar!
Diskussion om den här artikeln