Tankar om en sommar som inte alls blir som det var tänkt

Vankelmodet slår till ibland, så tråkigt allt har blivit i all sin isolering, ingenting är roligt och man har för länge sedan ledsnat på den hemmagjorda virusdödaren c-vitamin-vitlök-ingefära-chilibrygden, man rent ut sagt äcklas av den. Men, ibland kanske djävulen far i en och man lite olydigt och i smyg drar iväg utanför de egna ägorna. Sen gäller det att hålla tyst om flykten och den civila olydnaden, angivarna lurar runt hörnet.

Mitt i denna pandemi blir maktens dubbla budskap tydliga, håll dig hemma, håll avstånd, inga onödiga möten, arbeta hemma … och på din arbetsplats, samlas inte med många personer, tvätta händerna, vi ska skydda våra äldre, hälsa inte på dina gamla föräldrar, hemtjänsten kommer och det blir lika som förut det vill säga många olika personer varje dag och såklart kommer även de medarbetare som ännu inte behärskar svenska språket att besöka gamla morsan.

Det är så mycket som blivit fel, och vi ska inte bli förvånade utan vi kan med all säkerhet förvänta oss att de som sitter på makten nu fått blodad tand. Det går att inskränka och dämpa ner det svenska folket. Vi som folk har mer eller mindre deppat ihop. Medan en del av oss snart vågar ingenting men längtar så vi ibland närmar oss randen av nervsammanbrott tills får vi träffas många igen, då går andra på krogen. När är det läge och säkert för oss i vår förening att träffas för att bygga vidare på det som påbörjats, frågorna är många.

Att träffas är ett måste, vi kan inte i all evinnerlighet sitta hemma, och varför skulle vi det, sitta hemma? Det är något som inte stämmer, det finns bevisligen något som fortgår som vanligt som om det inte finns någon som helst pandemi. Svenska folket har fåtts till att lydigt göra det som rekommenderas oss, vi har i många fall satt oss själva i karantän, samtidigt därute fortsätter folkutbytet. Det är något som skaver, blir vi lurade? Myndigheter talar klarspråk, de vet bäst det som är bäst för oss, de famlar inte i mörker och mörkar inget. Vi kan lugnt luta oss tillbaka. Nej och åter nej, nu gäller det att inte rusa på utan stanna upp och tänka till. Ta fram förnuftet, koppla på bondförnuftet.

Om det nu är så farligt för oss med denna influensa som det sägs, då hade de som har makten i samhället sett till att stoppa allt inflöde av främlingar till vårt land, men nej så sker inte. Såklart gör det inte det. Bara in in in släpp in mer folk från när och fjärran, ös på ös på, hämta hit afrikaner från Gambia i ”smyg”. Vad har de med sig i sitt bagage, vad har de i sina lungor, nu pekar jag inte ut gambianerna specifikt utan jag drar alla över samma kam. Vad bär de med sig de som valt att bo med oss? Varför är vi inte förvånade, visa av erfarenhet vet vi att främlingar till varje pris ska släppas in och välkomnas till vårt land. Kosta vad det kosta vill ingen våldsman, analfabet, välfärdsmigrant eller corona-smittad är ett hinder, alla ska hit. Inga uppoffringar är för stora, om så värdfolket snabbt stryker med så ”shit happens”.  Det är ”bara en liten ansträngning”, vi ska ju ändå dö, ut.

Den största lögnen fortsätter i oförminskat omfång och styrka, all så kallad omtanke om oss svenskar är falsk. Regering tillsammans med riksdagsledamöter och ”kommungubbar” vill oss inte väl, till varje pris ska det svenska folket bytas ut till afrikaner och till araber. De har en plan, och så kommer vi helt vanliga svenskar och sätter oss på tvären. Vi ska fortsätta att sätta oss på tvären, något annat alternativ finns inte! Vi organiserar oss!

Såklart tar vi smittorisken på allvar, vi träffas självfallet inte ifall vi är sjuka och vi tvättar våra händer. Vi gör precis som vi alltid brukat göra, håller oss hemma ifall vi är sjuka och såklart kan vi tvätta händerna, vi vet till och med nyttan med att tvätta fötterna. Det som har hänt i spår av denna corona-kris frånsett karantänlydnad, och olydnad är förmodligen att vi ”moderna” människor mer nu än förut blivit varse att ett människoliv är skört, det kan ta slut fort.

Fundera lite på det, vi älskar livet och ett människoliv i år räknat går fort, så en dag står man där och kanske ångrar att man inte gjorde det där man tycker är roligt, eller struntat i att ta tag i det man finner menig i. Ibland är man så himla feg, och om man vet om att man är det (feg) då är det att sätta igång och ändra på det. Gör något du verkligen vill, det finns tusentals olika grejer som vi kan göra. När den ene finner glädje och tillfredställelse i att hoppa på den där vidareutbildningen, så kanske någon annan väljer att kliva av det vanliga lunket för att istället tar beslut om flytt till Älgarås, eller till någon annan stans där man mycket hellre vill bo än där man bor nu. Sätt dig ner och fundera över vad du egentligen vill, är det jobbigt eller kanske lite läskigt att våga ta steget då har du två val, göra det och bli varse hur det blev eller låta bli och aldrig få reda på hur det skulle kunnat bli.

Så sitter man där den annorlunda våren år 2020 på sin kammare i ensamhet och tänker djupa tankar medan fåglarna kvittrar och parar sig utanför fönstret, tankarna flaxar som fåglarna utanför och även de där mer ytliga och impulsiva tankarna ploppar upp. Det kan vissa dagar bli som tankarnas berg och dalbana.

Vid några tidpunkter i livet måste vi göra riktigt jobbiga och svåra val, så är det för de flesta. Det kan vara val av de mest skilda slag, det kan vara små val och det kan vara de av mycket större dignitet. I dessa tider får vi även lägga till att vi emellanåt tappar tålamodet, stubinen har krympt. Häromdagen ställdes jag inför valet att tygla min impuls eller slänga ut datorn och modemet i åkern utanför och plöja ner skiten, eller lugna mig och låta min man få igång internet igen. Jag lät bli att plöja ner mina struliga elektronikgrejer i bondens åker och min man ringde sin bror om hjälp, så var lugnet återställt i vår lilla vrå av Sverige.

Snart träffas vi igen, vi behöver det!