Trots höga skatter – kommunerna betalar extra miljarder för säkerhet

Under de senaste åren så har kommunernas kostnader för "trygghet" ökat rejält. Under 2018 köpte svenska kommuner säkerhetstjänster för två miljarder kronor och ordningsvakter och väktare är nu ett naturligt inslag på flera orter. Det vi ser är den vidare kostnaden för massinvandringen.

Låt oss tala klarspråk från start och direkt avfärda alla förklaringar till denna merkostnad, utom massinvandringen. Ju mer mångkulturellt landet blir, desto svårare är det att hålla ihop det. In träder lagar, regler, övervakning, poliser, ordningsvakter och väktare. Det enda sättet att hålla ihop det hela är nämligen genom myndighetstvång.

Är du inte prenumerant. Bli det och läs vidare. Du ser också till så att vår svenska opposition fortsatt har en stark röst i debatten. Bli prenumerant nedan. Vi bjuder på de första 7 dagarna.

Vi har ofta påpekat att de kostnader som är förknippade med massinvandringen initialt inte är något jämfört med kostnaderna över tid. För att ta det hela väldigt grundläggande. Om du ökar folkmängden i ett land med hundratusentals individer under några få år så hinner inget med; vård, skola, omsorg, arbetstillfällen, boende och så vidare. Inte heller polisen eller domstolarna är rustade för konsekvenserna. Detta är sant oavsett om de nyanlända kommer från Afrika, Mellanöstern eller något land mycket närmare.

Samhällen måste växa organiskt för att må bra och hinna med. Allt annat är dårskap. Och dårskap är vad som rått i Sverige under lång tid.

Om det inte vore svårt nog att få in ett par hundra tusen oss närstående individer, tänk då när personerna som kommer är oss helt väsensskilda. Eller nej, du behöver inte försöka föreställa dig det. Det räcker med att du ser dig omkring så är svaret. Detta är nationalistisk analys 1.0 men väl värd att ständigt påminna om.

Till ekvationen måste sedan fogas tendensen att folk i gemen hellre ser om sitt hus än att vara mer engagerade i samhället. Också detta är ett resultat av samhällsförändringen som skett. Man känner helt enkelt inte samma närhet till det moderna samhället som man en gång gjorde. Atomiseringen drivs på när gemenskapen luckras upp, vilket den gör när du inte känner igen dig i ditt eget land längre.

Det blir var och en för sig själv och varje människa en ö. Detta är inte naturligt för svenskarna, vi är solidariska och ofta förlitat oss på varandra. Och så klart finns det kvar inom oss, ganska starkt inom många. Men det trubbas av och nöts bort.

Vi är ansatta på flera plan och från olika håll. Vi har lärt oss att systemet ska lösa våra bekymmer – att det alltid finns där för oss. Sedan visar det sig att det inte gör det, och då förutsätts vi klara oss själva. Men att tillåta oss redskapen för att klara det vägrar man. På punkt efter punkt sker detta.

Några som märkt det är kommunerna. Det är svårt att känna sympati för kommunalråd överlag, men lätt att förstå varför de tillsammans spenderade två miljarder på säkerhet under 2018. Kostnader som bara kommer att öka. Och det är inte bara storstadskommunerna som plöjer ner pengar i säkerhet, eftersom det inte längre bara är storstäderna som har problem.

I samband med "flyktingkrisen" kastrerade staten den kommunala självstyret så att ingen kommun skulle kunna säga nej till att överösas med utlänningarna. Efter att den första feststämningen lade sig (och godhetsapostlarna en masse gick vidare att bli hysteriska kring klimatet med mera) stod kommunerna kvar med mängder av "flyktingar" som nu måste försörjas. Men inte nog med det. Alla dessa "ensamkommande barn" var visst inte barn utan unga män. Och även om inte alla begår brott och lever fan så är det tillräckligt många för att ge effekt ... och otryggheten ökar.

Att vanligt folk skulle göra något åt saken genom att försvara sina egna områden är ju lika sannolikt som att vinna på Triss, och att polisen ska finnas på plats och ha tid händer sällan. Alltså återstår det för kommunerna att köpa sin egen säkerhet. Att vi alla, genom några av världens högsta skatter, borde få det "på köpet" ignoreras i sammanhanget. Riktigt absurt blev det när Region Stockholm förklarade att det gick utmärkt för privatpersoner och företag att ge bidrag till sjukvården.

Frågan som ställdes: "Vad fan får jag för pengarna" har ett enkelt svar. Du får mångkultur, massinvandring, hatisk vänsterpropaganda, sexualisering och ett avvecklande av Sverige som i-land. Det går inte att välja bort att en del av ens intjänade pengar går till kommunen och staten för dem att fördela till din nackdel. Men till viss del går det och det är varje fri svensks plikt att se till så att dessa illasinnade charlataner få så lite som det är möjligt.