I tisdags var det årsdagen för terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. Magnus Söderman tillhörde skaran av svenskar som tvingade bli påmind om dagen. Om inte hade den passerat förbi. Hur det kan bli så resonerar han om här.
Det hade hunnit bli eftermiddag då jag tog en titt på mina sociala medier. En bild på Ebba Åkerlund möter mig och texten “Vi får aldrig glömma”. Då slår det mig att jag gjort precis det. Jag av alla människor, som arbetar med det jag gör. Min kollega och vän, Daniel Frändelöv, hade nämnt något om Drottninggatan tidigare under dagen, men jag satt då försjunken i någon artikel och hummade något till svar. Lyssnat hade jag inte.
Hur kunde jag ha glömt?
Ja, hur kunde Söderman glömma och varför är det viktigt att minnas? Bli prenumerant på Svegot och läs vidare. Vi bjuder på de första 7 dagarna.
Svegot Månad
Månadsprenumeration-
Alla podcasts
-
Alla artiklar
-
Alla filmklipp
Svegot År
Årsprenumeration-
Alla podcasts
-
Alla artiklar
-
Alla filmklipp
Vän av Svegot
För dig som vill stötta extra-
Alla podcasts
-
Alla artiklar
-
Alla filmklipp
Diskussion om den här artikeln