Jalles poetiska ark - del 45: En vårsång på värmländska

Hur låter en vårdikt om man framför den på värmländsk dialekt? Gustaf Fröding har givit oss svaret i dikten ”En litten låt ôm vårn”. På klingande värmländska visar han hur allt i vårens tid vaknar till liv samt hur tillvaron blir full av engagemang och idoghet.

Gustaf Fröding var från värmland och valde att skriva några dikter på sin egen dialekt, eller ska vi kanske säga sitt eget tungomål. För när man först ögnar igenom texten – eller hör en värmlänning föredra dikten – känns mycket inte så lite främmande. T.ex. ”I talla smacker ickern”! Men med lite språklig fantasi kan nog de flesta få bukt med orden och avnjuta dem.

Våren är här utropar vi (kanske för tidigt som alltid). Och vad är bättre då än att få lite svensk kultur till livs? Gör som så många andra och bli plusprenumerant. Då kan du ta del av allt Svegot har att bjuda på. Just nu bjuder vi på de 7 första dagarna.

Den poetiska njutningen kommer av de lite ovanliga ljudkombinationerna, den lustiga gubben som kommenterar vad han ser och de klara bilderna av händelser och sysselsättning när våren bryter ut. Vi upplever en helt fräsch känsla av våren. Precis som våren är.

De tre sakerna – ljuden, gubben och bilderna – passar perfekt ihop. Redan i de första raderna får man intrycket av en lustig gubbe, lite av ett byoriginal, som går och trallar för sig själv. När han brer på med sin breda värmländska dialekt fördjupas den känslan. Det han väljer att kommentera och sättet han gör det på gör att bilden av honom blir än tydligare.

Därmed blir också känslan av våren särdeles tilltalande: säden som spirar, solen som värmer, ekorren i tallen, fiskarna i viken, gubben och gumman, bin, svalor, flickor, pojkar och så vidare. Allt är typiskt för våren, men genom gubbens lilla låt blir det osedvanligt fräscht, varmt och hjärtligt. Det ger precis den känslan som just våren ger.

För att få grepp om dikten ges här lite hjälp med Frödings värmländska. För den som tycker att det ändå blir lite ansträngande finns dikten ”översatt” till uppsvenska längst ned.

ti = tid sä = säd jola = jorden bli = blid ickern = ekorren licker’n = gillar han kongler = kottar abbern = aborren habber’n = haffar den kärngan = kärringen môrker = stöka skôt = skott bôrker = burkar bia = bina flygnass = flygande mörer = ungmör lôfter = luktar tå = av ännra = änderna gôsan = gossen domp = dans sjôl = själv are = andra löckas = lyckans salmodi = psalmsång gläja = glädjen

En litten låt ôm vårn Ja vårn, ja, ja vårn, ja, tjong fadeladeli, dä ä e fina ti! Da stecker sä ur jola, å guschelôv för sola, ho ä så gla å bli!

I talla smacker ickern, för talltôppmat dä licker’n å kongler smaker’n bra. I vika sprätter abbern å gädda går å habber’n å sier: ”Tack ska’n ha!”

Å gôbban står i dôra å sier: ”Se gumôra å tack för sist, fru Sol!” Å kärngan går å môrker å planter skôt i bôrker å kackler ôm ”i fjol”.

Å bia kommer flygnass å mörer kommer smygnass, dä lôfter gôtt tå hägg. Å kråkan kommer kraxnass å svalan kommer flaxnass å ännra lägger ägg.

Å göken gal i björka å jäntan går te körka å gôsan går på domp. Å sjôl går ja i fjälla å sjonger alltimälla en litten stôlli stomp.

Å stompen ä ôm jänter å are instrumänter i löckas salmodi. Å stompen ä ôm sola å gläja här på jola, ja vårn, ja, ja vårn, ja, tjong fadeladeli, dä ä e fina ti.

Gustaf Fröding

Ja våren, ja, ja våren, ja, tjong fadeladeli, det är en fin tid! Då sticker säd ur jorden, och gudskelov för solen, hon är så glad å blid!

I tallen smackar ekorren, för talltoppmat det gillar han å kottar smaker honom bra. I viken sprätter abborren och gäddan går å haffar den och säger: ”Tack ska han ha!”

Och gubban står i dörren Och säger: ”Se god morgon och tack för sist, fru Sol!” Och kärringen går och stökar och planterar skott i burker och kacklar om ”i fjol”.

Och bina kommer flygande oc ungmör kommer smygande, det luktar gott av hägg. Och kråkan kommer kraxande och svalan kommer flaxande och änderna lägger ägg.

Och göken gal i björken och jäntan går till kyrkan och gossen går på dans. Och själv går jag i fjällen och sjunger allt emellan en liten stollig stump.

Och stumpen är om jäntor och andra instrument i lyckans psalmsång. Och stumpen är om solen och glädjen här på jorden, ja våren, ja, ja våren, ja, tjong fadeladeli, det är en fin tid.