Tjänst sökes: Diktator på halvtid

Vem ska få rösta egentligen? Spelar det någon roll? Kvinnor röstar fel, men det gör män också? Finns det över huvud taget något som är rätt att rösta på? Det resonerar Eva-Marie Olsson om här.

Ibland stöter man på åsikter som man häpnar inför, åsikter om rösträtt till exempel. För några veckor sedan fick jag höra att det där med kvinnlig rösträtt var till ondo för nationen, då kvinnor röstar fel. Det finns statistik på att kvinnor röstar mer rött än blått, och då framför allt yngre kvinnor.

Teckna en prenumeration nedan för att fortsätta läsa. Vi bjuder på de första sju dagarna.

Av tradition har vi blivit inskolade från barnsben att den röda vänsterpolitiken är omhändertagande och då framför allt mot alla som har det svårt och det attraherar kvinnor. Kvinnor (inte alla) kräver att alla ska hjälpas, kosta vad det kosta vill. Om de som har det svårt kommer resande ända från inre Mongoliet så ska de få ta del av Sverige, det går liksom inte att säga nej.

Att vara feminist, eller i varje fall kalla sig för feminist har legat i tiden och gjort så ett tag, men, är det kanske nu som hela feministgrejen är på väg att bli omodernt och vi byter spår? Det känns nästan som det, faktiskt. Men ännu finns det konstigt nog även män som tillber och dyrkar feministdogmen som en ”fastslagen sanning” fast det är ett rent vänsterprojekt. Var och varannan man från rödaste röd till blåaste blå bekänner sig till feminismen som då gör dessa män lite mer ”rättvisa” mot kvinnor som i dags dato har alla rättigheter precis som män har. Frågan blir då, var finns de män som är värdiga att rösta i allmänna val?

De herrar (och damer) som röstar mer åt det blåa hållet vet att just deras politik och vision är det bästa eftersom om politiken vore mer på den politiska högersidan skulle nationen aldrig hemfallit åt den idag rådande hybris om att vara ”humanistisk stormakt”, som förslösar skattepengar som om det vore låtsaspengar för att ge allt åt ”alla”. ”Alla” är allt från rumänska zigenare och jihadister till de där från långt bort i inre Mongoliet, på ett ungefär. Men å andra sidan har ”blåa” politiker ryckts med i feminist-tramset och vill överträffa och övertrumfa i missriktad godhet. Och här någonstans glöms svenskarna bort.

”Är det här ett land som ägs av dem som har bott här i tre eller fyra generationer – eller är Sverige vad människor som kommer hit mitt i livet gör det till att vara och utvecklar det till? För mig är det självklart att det ska vara det senare” sa Fredrik Reinfeldt (M)

Vår tid är en sjuk tid och tanken på att förvägra kvinnor mellan 18–29 år sin röst i svenskt val skulle inte tjäna något till, mer än att slå split mellan könen. Vem säger att unga män mellan 18–29 år är bättre lämpade att gå till valurnorna för att rösta blått/ höger – för att rösta på vad? Jo det finns ett uppstickarparti som borde fått fler röster men vad vi ser är att rösten hemfaller på det parti eller vänster/högersidan man brukar rösta på för att hoppas och tro att man får annorlunda politik än vad man fick vid förra gången.

Vad skulle en röst på Moderaterna eller kanske på Sverigedemokraterna göra för skillnad för vår nation, alltså en skillnad till det bättre? Vem vill ha öppen svenskhet och mer kvotflyktingar som SD, eller integrationsplaner för de personer som inte borde vara här, så som M och SD vill ha? Varför slösa bort svenskars pengar på att integrera mera när det måste till helt andra åtgärder. Och det är här jag ställer mig till förfogande för en halvtidstjänst som diktator.

Det kom sig som så att för en sådär 5-6 år sedan umgicks jag med en polsk kvinna, vi kan kalla henne för Dorota. Dorota och jag strålade samman vid mitt hus på den ännu rätt så lugna villagatan i Malmö för att gå raska promenader i staden med syfte att få upp konditionen och bränna fett.

Vi traskade på, gata upp och gata ner, det var inga angenäma avslappnande vandringar utan vår puls var på topp och det var inte enbart på grund av promenadhastigheten vi höll, vi var vid varje tillfälle urförbannade över det vi såg, det vi var med om och om så illa, felaktigt och mesigt de styrande styrde Malmö, och Sverige. Vi såg så mycket uppenbara fel, som lätt hade kunnat rättats till, både på kommunal nivå samt på riksnivå. "Varför gör dom inget!?" Det finns lätta svar och snabba åtgärder på det vi såg.

Vi såg uppbrända bilar: "kurwa" , vi såg ännu fler uppbrända bilar: "kurwa, ser inte svensken att politikerna rövknullar er?" Sa Dorota, och så gick vi vidare. Där gick vi, en svensk kvinna och en polsk, och vi var riktigt förbannade. Vart vi än gick såg vi afghaner, arabiska kvinnor med hucklen, arabiska män, somalier somalier överallt somalier. Det var då vi kom på det.

Håll i er, håll i hatten för nu blir det åka av . Såhär i efterhand minns jag inte ifall det var hon eller jag som kom på det först men det blev till ett sätt att klara av vår vardag, i vår uppfinningsrikedom glödde en äkta vilja. Vi skulle gladeligen kunnat dela på en tjänst som diktator i Sverige, jag 50 procent och Dorota 50 procent. Vi visste precis hur vi skulle göra för att rensa upp, och ställa tillrätta så att Sverige blev svenskt lugnt och tryggt som det varit en gång.

Vi skulle röja ut en massa skit, städa bort och köra ut de som skulle köras ut. Vi hade en delegerings- och omfördelningsplan, ordrar skulle ges som självklart skulle åtlydas. Vi såg varje dag bevisen på att det inte hjälpte ett dugg att rösta utan precis tvärt om, politiker som stod till förfogande var antingen korrupta, onda, mesiga eller allt på samma gång. Eftersom det bevisligen var så så fick det bli en radikal ändring, som i slutänden skulle bli en härligt bra förändring. Jag och hon i rikets tjänst, för folket för Nationen.

Vi traskade på i den allt mer dekadenta, smutsiga och oroliga staden, där svenskar hatades av både utlänningar och svenska politiker. Polacker hade, vad jag fick berättat för mig, sedan länge sett vart det barkade hän, de hade ju varit med om förtryck i sitt land. I deras land visste man till 100 procent att staten under kommunisttiden ljög för folket medan eliten vistades i gräddfilen och där smörjde kråset. ”Den dumme svensken” sov fortfarande enligt Dorota då vi fortfarande trodde på politiker fast staden formligen föll framför våra ögon. Vi såg inte politikers våta dröm, folkutbytet, utan lade oss frivilligt och, typ särade på benen, och om vi såg, så lade vi oss utan strid frivilligt fegt och, typ särade på benen.

Min svavelosande arga väninna anlitades ibland som tolk åt polacker men framförallt åt polska zigenare som med sin enda mission var att lura soctanter att dela med sig av våra svenska skattepengar. ”Ni fattar ingenting helvetes piczka ni låter er rövknullas!” sa Dorota och mådde riktigt illa. "Zigenarna lurar skiten ur er, ni fattar ingenting!" Eller så är det just det vi gör, vi förstår men vill inte agera för då blir det ett jäkla liv och medialt drev då media spelar med i denna cirkus där det svenska folket enligt dem är utbytbara till till och med folk från inre Mongoliet.

Jo jag vet brukade jag säga när hon anklagade oss svenskar för det mest vulgära i svordomsväg, det är sorgligt men sant att svensken låter sig…. Du och jag hade kunnat styra upp detta land på en vecka. Så bort med allmänna val för här kommer vi och pekar med hela handen, max en vecka, sedan är det klappat och klart. Så höll vi på och ifall det varit nu, då hade vi inte ens haft någon coronakris, det hade vi styrt upp fast strängt och kärleksfullt då vår kärlek var Sverige och det svenska folket, och såklart kärlek åt en del polacker. Och på tal om polacker, så har de ett land att flytta hem till. Vi har Sverige om det må vi kämpa!