Sedan coronakrisens början har vi sett hur EU gått mer och mer i ide. Overksamheten – förutom att hota Grekland att ta emot ”asylsökande” – är talande. Men alla ligger inte på latsidan och fortsätter det så här så finns det två spelare som kommer kliva fram ordentligt.
Italien bönade och bad EU om hjälp. Ingen hjälp kom. Inte heller de olika medlemsländerna var särskilt intresserade av att ställa upp. Det blev lite som vid en obehaglig situation på ett torg; genast fick folk som inte vågar/vill ingripa brott att titta på klockan eller det där vansinnigt intressanta klistermärket på lyktstolpen.
Sverige drabbas också. Vi har tydligen beställt en massa viktig utrustning till vården – och betalt den – men den kommer inte. Länderna vi beställt dem från håller på prylarna själva. Det här med fri och rörlig handel inom EU har tvärnitat. Visst, när land A har det som de själva behöver, så kanske land B och C kan få sina leveranser.
Alla har dock inte varit oävna tanken på att hjälpa till. Italien vittnar om att både Ryssland och Kina har svarat på nödropen. I Ryssland har man bland annat satt samman en styrka på 100 man och nio rejäla transportplan som är redo för avfärd för att stötta landet.
Förr eller senare så är coronakrisen över. Vi hoppas alla på förr. Just nu är vi dock upptagna med att hantera det som pågår vilket gör att vi inte tar oss tid att fundera hur det kommer se ut när allt är över. En sak är säker: världen kommer inte vara sig lik när dammet har lagt sig.
Somliga av oss kommer tvingas inse att vi inte tog krisen så bra som vi trodde, andra kommer överraska sig själva och sin omgivning. Vi kommer ha helt ny respekt för kassörskan på ICA och chaffisen i lastbilen; att vara sjuksyrra kommer rendera applåder.
Det kommer också finnas en hel del att ta itu med när det gäller det svenska etablissemanget, myndighetschefer och ”våra” politiker. I krisen prövas alla.
EU ser inte ut att komma styrkt ur detta. Kan någon (utom Carl Bildt) ta projektet på allvar i Europa post-corona? USA har fullt upp med sitt och hur det slutar där … eller börjar om, är en historia för sig.
Vi ser däremot att Ryssland och Kina gör vad de kan för att flytta fram sina positioner. Kanske slutar det med att Europas länder inte har något annat alternativ än att ta emot vad de ger oss?
Åter igen hade en tredje position varit bäst. Ett starkt och självständigt Europa bestående av starka och självständiga nationer vilka sluter upp bredvid varandra. Inte ett EU som aldrig haft annat än sig självt i åtanke.
Låt oss minnas det när det är dags att börja om,
Diskussion om den här artikeln