Kolonialism i vår tid – kolonisering av Sverige

Det är dags att sluta tala om neokolonialism från västerländsk sida. Istället måste vi rikta blicken mot den kolonisering som sker av invandrare i Sverige och andra länder.

Eva-Marie Olsson, krönikör på Svegot, satte i onsdags huvudet på spiken i Svegots morgonprogram Sverige vaknar där hon var gäst. I programmet tog man upp en nyhet om att Feministiskt Initiativs partiledare Farida al-Abani lockar invandrare till Sverige genom att twittra budskap på arabiska (och svenska) att Sverige visst har plats för många invandrare. Inlägget som sändes ut för ett par veckor sedan var förstås ett svar på Jimmy Åkessons ”turné” längs den grekisk-turkiska gränsen, där han delade ut flygblad om att Sverige är fullt och invandrare inte välkomna.

Eva-Marie Olssons tagning på det var att det pågår en kolonisering av Sverige. Det sades bara i förbifarten, det följdes inte upp med en diskussion. Men tanken är så intressant att den kräver en utläggning.

Svenska trupper i Afghanistan är inte neokolonial verksamhet

I en debattartikel i SvD den 16 mars fördömer några debattörer ”det nykoloniala svenska krigsäventyret i Afghanistan”. De har nog så rätt i sakfrågan, att Sveriges soldater inte har haft i Afghanistan att göra och att resterande trupper snarast måste skickas hem. Bättre vore t.ex. om de patrullerade svensk gräns, tycker vän av Sverige. Debattörernas bild av interventionen i Afghanistan, ledd av USA och Storbritannien, är säkert överdrivet negativ, men de har rätt i att kriget har varit ett misslyckande när det gäller att göra Afghanistan till ett fungerande land.

Deras ifrågasättande av det svenska deltagandet är också på sin plats. Det har kantats av diverse smussel som ännu är under granskning. Givetvis präglas deras debattartikel av överdrivna uttryck som ”skamfläck” etc, men i ett fall är ordvalet direkt löjligt och farligt, nämligen ”nykolonial”.

USAs krig i Afghanistan är inte nykolonialt. Från början ville man avvärja talibaner och terrorister, sedan hjälpa till att få landet modernare. Det kan man ju kalla nykolonialt, d.v.s. att USA överför sina politiska strukturer på ett annat land med andra traditioner, men då måste också vänstertänkare säga att Afghanistans gamla politiska och sociala strukturer är värda att bevara, oavsett om det innebär kvinnoförtryck, diktatur eller vad som helst.

Ordet neokolonialism är bara riktat mot Västvärlden

Visst har amerikanerna velat utnyttja landets geopolitiska läge, men målet har knappast varit att utnyttja Afghanistans råvaror eller befolkning. Därmed är Sveriges medverkan inte heller nykolonialt, hur mycket trupperna än har utnyttjats av USA. Dessutom är hela retoriken om västlig nykolonialism helt förrädisk. All utrikes verksamhet kan ju kallas kolonialt, t.ex. försök att omvända andra till islam, vinna handelsfördelar m.m. Ordet tappar i så fall sin mening.

Ord som neokolonialism har i sin vanliga användning ingen direkt innehållsmässig betydelse. Ordet används i stort sett bara i funktionen att svärta ned den västliga kulturen och alla vita människor. Det är nämligen bara västvärlden som man smetar på sådana uttryck. Alla filosofiska och kulturella trådar som man väver in i begreppet är bara fernissa, för att få ordet att kännas nyanserat och akademiskt legitimt. Men egentligen är ordet bara ett slags invektiv.

Kolonialism i vår tid – invandrare i Europa

Däremot finns det som Eva-Marie påpekade i radion en uppenbart kolonial rörelse, nämligen människor som tränger in i Europa från Mellanöstern och Afrika. Den rörelsen har pågått sedan 1945, i gamla kolonialländer som Storbritannien och Frankrike lite längre. Vi talar inte om en från början organiserad rörelse utan mer ett skeende som blir som en sorts rörelse, människor som rör sig i en viss riktning och med tiden vinner särskilda fördelar i de nya länderna.

Från början var denna rörelse alltså inte kolonialt menad från de migrerande människorna. Människor från t.ex. Turkiet blev inbjudna till i-länderna efter kriget där arbetskraft behövdes, kanske också för att hålla löner o.d. i schack. Globalister som tryckte på för att det skulle ske fanns förstås redan tidigt. Olika slags marxistiska grupper fanns också som såg migrationen som ett sätt för Västerlandet (kapitalismen också, men främst just den västerländska kulturen) att implodera. Även muslimska grupper som Muslimska brödraskapet såg tidigt möjligheten att erövra Europa genom migration och barnafödande.

Men på 1950-talet var det så många andra händelser som påverkade världens riktning. Inte heller utgjorde de turkiska, kurdiska, iranska, palestinska, negroida, chilenska m.fl. migranterna en stor del av alla som kom mellan 1950 och 1990; de flesta som kom till Nordeuropa var från Sydeuropa. Undantaget var Frankrike och Storbritannien som fick många invandrare från Nordafrika, Mellanöstern och Indien. Islam var inte en expansiv rörelse på det sättet den blivit de senaste 30 åren. Ändringen av svensk grundlag för mångkulturalism 1975 var förstås ett förräderi mot det svenska folket, men troligen genomfördes den i relativt naiv tro; få anade vad som skulle komma ett par årtionden senare.

De senaste 30 åren

De riktigt stora migrantvågorna drog igång för ca 30 år sedan i och med murens fall, kriget i det forna Jugoslavien och EU-inträdet. Därmed kom också på 90-talet rätt stora muslimska element, främst från Bosnien och Kosovo. Islam har sedan dess blivit en aggressiv, krävande och expansiv rörelse i Sverige. Därefter har det bara tilltagit och tilltagit, från och med 2015 i vansinniga proportioner för svensk del.

Sedan dess kan man börja tala om kolonisering när det gäller Sverige (och säkert övriga Västeuropa). Mängderna migranter är oproportionerligt stora i förhållande till den svenska folkstammen, men det är mycket annat som visar på koloniala drag. Många röster i Sverige trycker ned svensk kultur för att hävda invandrarnas. Över huvud taget är traditionerna svaga i Sverige p.g.a. moderniteten, varmed invandrarnas känsla stärks på bekostnad av svenskarnas. Och det finns sedan många årtionden en stark kulturmarxistisk och politisk korrekt rörelse i Sverige vars mål är att förringa allt västerländskt och svenskt.

Invandrare från främst muslimska länder kräver att få allt från uppehållstillstånd, bidrag och särskilda rättigheter på ett sätt som är mycket besvärande för svenskar. Många invandrarröster talar om hur svensk och västerländsk kultur och samhällsliv bör brytas ned. Många invandrarfamiljer har många barn, och just barnafödandet uppmuntras särskilt starkt av imamer med samband med t.ex. Muslimska brödraskapet, just som en del av en ”erövring” av Sverige. Sedan ett par decennier hörs allt oftare invandrare som säger att Sverige är deras land, inte svenskarnas.

Inte minst har många invandrargrupper blivit organiserade på ett annat sätt än tidigare; det rör allt från kriminella gäng till moskéer. Åtskilliga områden i landet har blivit ”deras”, både vad gäller problem med myndighetsutövning och genom medborgargarden som t.ex. markerar mot kvinnor som inte bär slöja. Över huvud taget ser vi runt om i landet hur myndigheter ser genom fingrarna på invandrares olagliga verksamhet, inte minst hur hundratusentals undviker utvisning.

Det enda sättet att stoppa sådan kolonialism

Det är vår tids neokolonialism, inte det som sker i Afghanistan eller Mali. Det som skiljer den från all tidigare form av kolonisering är att kolonisatörerna har starka medkrafter i det kolonialiserade landet, i vårt fall Sverige, som kämpar för en ständigt fortgående kolonialisering – de som brukar sammanfattas som kulturmarxister. De vill att svenskarna ska tryckas ned och kanske utrotas, och de vill att Sverige ska sluta existera.

Det finns bara en politisk kraft som kan sätta stopp för vår tids neokolonialism. Det är de europeiska nationella rörelserna, både var och en för sig och alla tillsammans.