Trots att i princip hela världens expertis och varenda matematisk modell konstaterar att det bästa medborgarna kan göra för att möta en pandemi som den vi nu lever i, är att hålla avstånd och vara hemma, så vägrar svenska myndigheter att välja den vägen. Därför får du heller inte vab “om du håller ditt barn hemma i syfte att hen inte ska bli smittad av andra” som Försäkringskassan uttrycker det med politiskt korrekt språkbruk.
Ett av de bättre exemplen på varför alla som kan bör hålla sig för sig själva ger oss Washington Post i en artikel med simulationer över smittspridning. Denna går hand i hand med lärdomar från drabbade länder som gått ut hårt för att sakta ner spridningen. Att uppnå “flockimmunitet” är bra, men det måste gå långsamt så att sjukvården hinner med. I Sverige verkar det snarare handla om att det ska gå snabbt (eftersom staten slarvat bort välfärden): om äldre och svårt sjuka dör kanske systemet till och med ser en ekonomisk vinst över tid?
Man säger att man vill skydda gamla och sjuka, men sanningen är den att när Folkhälsomyndighetens råd stannar vid att du ska vara hemma om du “känner dig lite sjuk” men fortsätta som vanligt om du inte gör det, ger ett rakt motsatt resultat.
Följdeffekterna av statens hantering av coronapandemin leder också till att myndigheterna inte kan göra annat än att följa efter. Det är nämligen regeringen som bestämmer. När man slopade karensavdraget så utförde myndigheten ordern. Av samma skäl kommer du inte få ersättning för vab om du tar ditt ansvar och håller dina barn hemma från skolan, vilket tydligt framgår på myndighetens hemsida där man skriver:
“Du kan inte få ersättning för vab om du håller ditt barn hemma i syfte att hen inte ska bli smittad av andra.”
Själv fick jag hem information från skolan där det stod att om barnet visar minsta symptom på sjukdom, om så bara en nysning eller hostning, så får barnet inte gå till skolan. Därför är mitt barn hemma. Antagligen är det en förkylning och vi vet att de kan sitta i länge. 1177 säger att den går över på två till fyra veckor. Efter sju dagar kommer det vara slut med ersättningen för vab, men fortfarande får barnet inte gå till skolan. Kommunen kräver en sak; Försäkringskassan en annan. Vad händer om jag tar med barnet till vårdcentralen (som jag helst inte ska åka till) och läkaren konstaterar att det bara är en förkylning? Till skolan är vi inte välkomna, men någon ersättning får vi inte.
De där höga skatterna känns motiverade, eller hur?
Vad det handlar om är att det inte finns några marginaler. Välfärden visar sig vara precis så ihålig som vi alltid sagt. Hur blir det om skolorna tvingas stänga? Någon vab kan du inte räkna med, det framgår också på Försäkringskassans hemsida.
Jag undrar hur det hade sett ut om svenskarna fått behålla mer av de pengar de fått i lön genom åren, och därtill uppmanats att hushålla med dem, vara förberedda på kris och lärt sig att lita på familjen och närsamhället som de är en del av?
Jag får för mig att effekterna av pandemin kunde ha mildrats avsevärt i så fall. Till exempel genom att folk utan bekymmer kunde stanna hemma med sina nära och kära under några veckor, så att risken för att sjukvården överbelastas varit nästintill obefintlig. Det återstår att se om AB Sverige räddas av helt vanlig tur, för det är det enda som kan hindra att det vi sett i Italien drabbar oss. Att sluta räkna smittade betyder nämligen inte att färre smittas.
Diskussion om den här artikeln