Även Tyskland lägger ned i coronavirusets spår

Från och med nästa vecka stänger i stort sett alla skolor och daghem i Tyskland. Under fredagens lopp har de olika förbundsländernas förvaltningar gått ut med meddelanden till skolor, dagis och allmänheten vad som gäller. Några förbundsländer i de östra delarna har avvaktat men kommer nog att ta det beslutet på måndag. Även Volkshochschulen, motsvarande vårt Studiefrämjandet e.d., som drivs i kommunal regi, stänger igen alla kurser i en månads tid. I t.ex. Berlin är det en ansenlig apparat, som kommer att beröra många personer. Samma sak sker med många musikföreningar, sportföreningar och liknande; verksamheten läggs ned några veckor.

Mängder av konserter, sportevenemang m.m. har ställts in. På många håll i landet råder mycket hårdare restriktioner än i Sverige. I vissa städer förbjuds församlingar med mer än 30 personer. Det är långt under de 500 personer som Sverige har som gräns. Troligen kommer även tågavgångar, bussar m.m. att begränsas.

Vill bromsa spridningen

Den officiella förklaringen är tydlig. Målet är att bromsa spridningen av smittan för att skydda dem som kan bli allvarligt sjuka. Anledningen är enkel. Det finns inte resurser så det räcker för att behandla dem, ifall det rör sig om många personer samtidigt; det finns varken sjukhusplatser, mediciner, personal eller sjukhusutrustning.

Då ska man veta att Tyskland har en sjukvårdsapparat i världsklass, oerhört resursstarkare, smidigare och patientvänligare än Sverige. Ändå väljer politiker och myndigheter att ta till så pass drastiska åtgärder. Skälet är enkelt: rädda så många liv som möjligt. Här görs bedömningen att en drastisk inskärning av den vanliga cirkulationen av människor gör att smittan sprids väsentligt mindre, tvärtom vad vissa har påstått i Sverige. De som har följt nyheterna – och vem har missat den vanliga informationen om corona – vet förstås att barnen inte bör dumpas hos mor- och farföräldrar.

Sverige går sin egen väg

I Sverige kämpar politikerna och myndigheterna fortfarande för att slippa göra starka begränsningar under det påstådda skälet att begränsningar såsom stängda skolor skulle sprida smittan än mer och skapa andra dåliga bieffekter i samhället. Kanske finns helt enkelt inte den beslutsamheten i Sverige. Kanske krävs det en så stark initial insats vid nedstängning att myndigheterna inte klarar det. Kanske är de rädda för vad som ska hända när tusentals ungdomar kommer att gå sysslolösa, varav flera kommer utföra allsköns djävulskap. Kanske står skolorna oförberedda att ställa så hårda krav på eleverna som själva måste sköta skolgången några veckor.

I Sverige har sjukhusen t.o.m. beslutat att inte tillåta blodprover på människor som kommer in med misstänkta symptom. Kanske är beslutsfattarna rädda att sjukhusmateriel för sådant snabbt kommer att sina och att sjukhusen på nolltid kommer att vara i full kris. Kanske har de bara stuckit huvudet i sanden. Något skumt är det i alla fall när mängder av Europas länder har stängt skolor och gjort andra betydande ingrepp men Sverige låter bli.

Flera läkare runt om i landet har vittnat om de bisarra förhållanden som råder och den brist på beslutsamhet och handlingskraft som behövs i ett sådant här läge. Smittade patienter ligger och hostar i samma rum som andra patienter. Material låses in och ransoneras kraftigt. Varför finns det inte klara förordningar vid sådana här kriser, frågar de sig.

Kanske är det ändå de svenska politikerna som gör rätt. Kanske är smittan redan okontrollerat gången i samhället. Kanske behövs inte alla de åtgärder som andra länder gör. Men vem vill chansa på att hundratals eller tusentals svenskar kan komma att dö?