Hemmafrun – bevarar livet för familjen

Det är dags att gå mot strömmen. Den internationella kvinnodagen – i den mån den behövs – hör i framtiden till den traditionella kvinnan i en traditionell familj. Två exempel visar varför den traditionella kvinnorollen är mycket viktig idag.

Det här skrevs på internationella kvinnodagen den 8 mars. Det är dags att vända på den liberala steken och tvärtemot de progressiva krafterna hylla en traditionell kvinnoroll. Kvinnan är inte bara genom sin natur livgivande, i hennes traditionella roll har hon även på bästa sätt hjälpt till att bevara liv. Blickar man ut över dagens värld märker man fort att den traditionella kvinnan är viktigare än på länge.

För det första kan vi slå fast att många kvinnor vantrivs i det offentliga livets arbete – inte bara arbeten inom stat, kommun och landsting utan över huvud taget i arbeten utanför den privata sfären. Stressrelaterade sjukdomar är närmast en epidemi i vår tid, och de allra flesta som drabbas är förvärvsarbetande kvinnor. Utöver själva sjukdomen kommer plågor som sämre självförtroende, mediciner och ifrågasatt samhällsroll. Vi måste inse att den inslagna vägen med alla kvinnor i förvärvsarbete är helt fel väg.

Denna artikel är enbart för stödprenumeranter

Att kvinnan behövs i hemmet och att det är en fråga om liv och hälsa tar Jalle Horn fasta på. Läs vidare genom att logga in , eller teckna din prenumeration här .

Jag ska inte beröra barnafödande och omhändertagande av barn här. Fast det bör påpekas att det saknas oerhörda mängder dagis- och skolpersonal i länder som Sverige och Tyskland. Marknaden skriker efter det. Istället för att försöka fylla på ett sådant omättligt behov av personal inom de områdena, som fungerar sämre och sämre för var år, vore det inte klokt att låta barnen vara hemma – med mamma på plats?

Blickar man ut över vår privata värld slås man av en än värre pandemi, nämligen kostrelaterade åkommor. Fetma, diabetes, karies, cancer m.m. ökar lavinartat. Lars Bern , en välkänd person inom svensk alternativmedia, menar rent av att den moderna världen – och problemet sträcker sig faktiskt över hela världen, även om västvärlden än så länga är värst drabbat – är drabbat av en pandemi, den metabola pandemin.

Det handlar om att vår ämnesomsättning inte fungerar som den ska i och med att vi får i oss opassande föda för människokroppen, varmed vi drabbas av en mängd sjukdomar. Även om sådana sjukdomar har följt med oss sedan människan började bruka jorden, har problemen exploderat de senaste hundra åren.

Det beror i första hand på den moderna livsmedelsindustrin som har skapats som en följd av den industriella revolutionen, kraftig urbanisering, befolkningsökning o.d. Den industriella revolutionen började som bekant för ca 250 år sedan, men det är först för ungefär hundra år sedan som matindustrin på allvar förändrades. Och man får inte glömma hur stor en sådan marknad är; alla människor behöver mat och dryck dagligen; här finns oändligt stora intressen för dem som vill tjäna pengar. Några av de saker som har skett är att sådant som socker, vitt mjöl och vegetabiliska fetter (framför allt i fröbaserade oljor såsom rapsolja och solrosolja samt miljöboven palmolja) har blivit allt mer framträdande ingredienser i vår föda.

Men våra kroppar är inte betingade för att hantera den sortens mat. Därtill har jordarna utarmats till den grad att grönsaker och frukter enbart har en tiondel näring kvar jämfört med för hundra år sedan (det gäller även ekologiskt odlade grönsaker). Djurhållningen är katastrofal med tätt sammanpackade djur som ges foder av sämsta slag. Vi har också en mängd kemiska ämnen i maten som är till för få industrimaten att hålla längre och smaka någorlunda m.m. Till slut har vi sådant som pastörisering och fettreducering, vilket i viss mån behövs för att komma till bukt med bakterier i maten men som också radikalt reducerar näringsämnen i maten.

En varningsslogan för den moderna maten kunde vara att den ska tillverkas snabbt, tillagas snabbt och förtäras snabbt. Var och en förstår hur skadligt det är. Lars Bern har skrivit böcker i ämnet och hållit otaliga föreläsningar om saken. Och han har framhållit hur staternas kostråd samt medicinindustrin på många sätt går hand i hand med den moderna livsmedelsindustrin.

Hur ska en familj kunna leva sunt under sådana omständigheter? Den naturliga lösningen är förstås att husfrun ägnar en väsentlig del av sin tid åt familjens kost. Alternativet att hon ska förvärvsarbeta för fullt har ju visat sig vara en återvändsgränd. Men arbetar hon hemma finns tid till den saken. Alla vi män som har skött om hushållets mat vet vilket stort jobb det innebär; det är inget vi skulle nedvärdera. Tvärtom! Det kräver planering, det kräver kunskap, det kräver fantasi för att skapa variation och det kräver erfarenhet. Maten ska ju bli nyttig, smakfull och variationsrik. Dessutom måste man undvika livsmedelsindustrins fällor. Att helt undvika det är förstås omöjligt, men genom att använda mer animaliska fetter, undvika margarin, dåliga oljor, sockerprodukter samt vara noggrann med vilka produkter man köper går det förstås att inom livsmedelsindustrins ramar laga sund mat.

Här har kvinnan en verkligt livsbevarande roll att ombesörja. Ty vad bevarar livet mer än maten som vi dagligen behöver? Och vad får vår själ att må bra om inte just god och sund mat?

Till på köpet har hemmafrun flera andra saker som måste besörjas där hemma. Även om mannen hjälper till är det ett hästarbete. Därför hade familjerna förr i tiden personer som hjälpte dem. De som har läst eller sett sin Emil i Lönneberga vet förstås att till familjen hörde drängen Alfred och pigan Lina. Nu för tiden har vi inte den sortens hjälp. Desto större skäl att uppvärdera hemmafruns kosthållning och annat som görs inom hemmets väggar.

Låt mig avsluta med en annan intressant sak där hemmafrun kan göra sig gällande. Det hela kräver förstås att man inte bara tror att det löser sig med att kvinnan är hemmafru utan att man inser vidden av hela familjekonceptet.

När jag läste en artikel i SvD näringsliv drog jag mig till minnes inledningen i August Strindbergs bok Giftas . Där ondgör sig Strindberg över Henrik Ibsens otroligt populära drama Ett dockhem , som hyllades av alla Europas feminister. Nå, Strindberg drar ner Ibsens drama på jorden – rättvist eller orättvis kan bedömas en annan dag – bland annat genom att mena Ibsen har skildrat famlijen i dramat, Nora och Helmer orealistiskt. I en vanlig familj beslutar båda parterna, man och kvinna, om ekonomiska omständigheter. Och kvinnan (på den tiden) råder över den heliga hushållskassan. Det är hennes domän. Så lyder en del av Strindbergs kritik.

I SvD-artikeln tog artikelförfattaren upp en ny fara för de flesta medborgare, nämligen vanan att köpa på avbetalning. Det här är en ny vana som har exploderat de senaste åren. Avbetalning är bara ett annat ord för att låna pengar – låna pengar för att betala varan du vill köpa. Svenskarna lånade 65 miljarder till konsumtion 2018 och uppskattas låna 75 miljarder kronor år 2020. Svenskarnas samlade konsumtionsskuld är minst 244 miljarder kronor idag, enligt Finansinspektionen. Det motsvarar 30000 kronor per vuxen svensk. Svenska hushåll betalar mer i ränta och amorteringar på små konsumtionslån än för stora bostadslån.

Varför då? För att kunna ”shoppa smidigt”. Alla förstår vi att det är lika stört som att proppa i oss den industrimat som leder till metabola sjukdomar. Vad händer nämligen med otaliga svenskar? Deras ärenden hamnar hos kronofogden. Lånebolagen tjänar på avbetalningen genom att avbetalningen för med sig avgifter och räntor. Och när man handlar på avbetalning hamnar avgifterna och lånen hos flera kreditföretag. Det har blivit en djungel av aktörer eftersom alla vill tjäna en bit av kakan. Alla lovar guld och gröna skogar, men plötsligt står familjen där och kan inte betala för mängden varor de köpt.

Korttidslån är perfekt för kvinnor i arbete och stress. Liksom för moderna ensamstående män. Men i en vettig familj där hemmafrun ”har hand om familjekassan” eller hur det nu fungerar skulle ett sådant beteende knappast vara möjligt. En hemmafru i en vanlig familj som tar sin roll på allvar skulle inte låta familjen hålla på på det sättet. Hennes roll är ytterst konservativ, hon ser på den sortens inköp som en risk.

De två exemplen räcker för att inse vikten av att återgå till mer traditionella familjekonstellationer. Det betyder inte att kvinnan plötsligt måste säga upp sig på jobbet hon kanske har. Men det finns all anledning att fundera på sin nuvarande situation och se om det går att justera arbetsförhållandena och framför allt att låta familjens väl och ve komma först.