Alltid redo att ställa upp

Vi kan inte tillåta oss att vara en av alla som tittar bort. Snarare måste vi vara observanta och beredda att rycka in om sådant som inte borde hända händer. Eva-Marie Olsson skriver om detta, och som vanligt med utgångspunkt från en självupplevd händelse.

Självklart önskar man allt gott för sina barn, barnen är den sista länken i släktskapskedjan som inom sin tid byggs på och på och på. Vi kan inte mer än att göra vårt bästa, det näst bästa är aldrig gott nog. I dessa dagar med ymniga rapporteringar om svenskfientlighet samt de allt mer frekventerade vittnesmålen om de grövsta förnedringar vi inte trodde var möjligt att våra barn tvingas utstå, måste vi inse att vi allt som oftast gör fel.

Felet vi gör och har gjort alldeles för länge är att vi ser på de där andra som om de är som oss. Inget kan vara mer fel. Jag tror att vi måste mer se på hur djur gör, och då framför allt rovdjur och asätande djur. Alla djur väljer ut det lättaste bytet, just precis för den saken att det är enklare. Både flockdjur liksom ensamvargar gör aldrig något som kräver mer energi än nödvändigt. Under åren har jag trist nog fått uppleva att gäster i vårt land missbrukar vår gästfrihet genom att som flockdjur ge sig på svaga individer.

Praktiserad folkgemenskap – att bry sig – behöver vi mer av, det menar Eva-Marie Olsson. Läs vidare genom att logga in, eller bli prenumerant nedan. Testa 7 dagar utan kostnad.