AB Sverige är girigt – vill att fler kommuner går samman

AB Sverige fortsätter att breda ut sig och i en ny utredning föreslår dess ordförande Niklas Karlsson (S) att staten bör premiera små kommuner som går samman. Han vill också se "bättre statlig styrning". Staten ska fortsätta svälla och få mer kontroll.

1953 hade Sverige 2 498 självstyrande kommuner men i och med storkommunreformen som genomfördes samma år minskade de till 1 037 stycken. Sedan fortsatte trenden framöver och idag finns 290 kommuner i Sverige. Därtill har det kommunala självstyret naggats i kanten, speciellt i samband med "flyktingkrisen", då centralmakten bestämde att kommuner inte fick säga nej till att ta emot (och försörja) utlänningar om Migrationsverket placerade dem i kommunen.

För AB Sverige med S i spetsen är det en självklar strävan. En svullen stat med tentaklerna överallt är rödskäggens konstanta strävan. Det är därför inte så underligt att en utredning under ledning av en socialdemokrat kommer fram till att kommuner måste ha mellan 20 000 och 30 000 invånare för att drivas effektivt.

Centralmakten vill ha mer makt och därför föreslår man olika vägar för att slå samman fler kommuner. Mot detta måste nationalismen ställa sig i motvärn. Läs om hur och varför genom att logga in på Svegot Plus. Är du inte prenumerant, bli det nedan.

Locka till sammanslagningar För att förmå kommunerna att gå med på detta föreslår utredningen att tillhandahålla "ekonomisk stimulans" för "frivilliga" kommunsammanslagningar. Bidrag från staten, helt enkelt! Detta kan säkert vara lockande för flera kommuner, speciellt eftersom kommunpolitiker också är kortsiktigt tänkande varelser. På samma sätt lurades kommunerna att nicka gillande åt massinvandringen. Löften om statliga bidrag och snart påfyllda lokala skattkistor sa man inte nej till, utan att tänka på att detta pengaregn snart tog slut och man blev sittande med utgifter för lång tid framöver. Nu står man där och inser att det kom surt efter.

Med tanke på att utredningen också kommit fram till att staten ska "förbättra sin styrning av kommunerna" så inser vi att centralmakten inte gör detta av någon annan anledning än att fördjupa sin makt och kontroll över riket. Det handlar om att ansamla makt och inflytande. Ytterligare ett förslag från utredningen är att staten bör stryka studieskulder för personer bosatta i särskilt utsatta kommuner. Tanken må låta behjärtansvärd, men låter man det sjunka in lite och tänker ett steg vidare så inser vi vilka som kommer att gynnas.

SD säger nej Tyvärr kan vi ta för givet att i vart fall utredningens andemening kommer tillstyrkas av riksdag och regering vad det lider. Vänstern och liberalerna kommer inte säga ifrån, inte heller KD eller M. Ingen av dem vill ha ökat självstyre för vare sig kommuner eller människor. Alla är mer eller mindre nöjda med AB Sverige.

Därför är det föredömligt av SD att de opponerar sig mot utredningens slutsats. De vill inte se statliga incitament för sammanlagningar utan föreslår istället att staten tar över kommunernas skulder, utan motkrav om sammanslagning. Därtill vill de se riktade satsningar gentemot landsbygden, som höjda reseavdrag och sänkt drivmedelsskatt.

Perspektiv ovan- eller underifrån I grund och botten handlar det om hur man ser på folk och land. Antingen utgår man från familjen (inte individen), det lilla lokalsamhället, kommunen och uppåt. Eller så ser man staten, myndigheterna och administrationen som överordnat och låter människor reduceras till konsumenter och producenter.

Nationalismen utgår alltid från familjen och vad som är bäst för den. Sammalunda gäller vår syn på nationen som helhet. De små kommunerna är ryggraden för en stabil nation och de ska vara så självstyrande som möjligt. Systemet ska utgå från den lilla kommunen och deras behov samt kommunernas möjlighet att kunna göra det som är bäst för sin egen kommun (vilket invånarna vet bättre vad det må vara än en politisk administration placerad långt bort från människorna).

Det svenska politikeretablissemanget har under årtionden arbetat för att det lilla, lokala och mänskliga ska sväljas av staten. Resurser och makt ska överflyttas, och politikerna ska få mer och mer makt att reglera de mindre beståndsdelarna.

Ta fasta på det lokala Striden om makten över våra familjer och våra kommuner måste vara central för oss. Ju mer vi släpper ifrån oss, desto mer måste vi återta. Det säger sig därför själv att den svenska nationalismen måste ta striden för det lokala vid varje givet tillfälle. Att göra det är att ta ansvar också för nationen som helhet.

Här finns det stora möjligheter för var och en att lyfta fram idén om ett mer fritt Sverige, det fria Sverige (vilket alltid utgår från det lokala). Speciellt för den som kanske befinner sig i ett sammanhang där den öppna nationalismen fortfarande är känslig. Att stå upp för hembygden och arbeta för lokalsamhällets bästa träffar alltid rätt.

Det finns stor misstro gentemot centralmakten och vi ser tydliga tendenser att denna misstro hela tiden fördjupas. Staten visar sig mer och mer oduglig vilket tvingar folk att omvärdera sitt eget ansvar. Att kliva fram som en stark förespråkare för den mindre gemenskapen och att "ta saken i egna händer" är naturligt. Om vi som fria svenskar inte gör det så kommer andra fylla det behovet. Vi måste vara först på den bollen.