"Varför utsätter du dig för detta?" frågade polisen

Tar man protesterna till gatan som vår krönikör med jämna mellanrum gör, så får man tyvärr räkna med att utsättas för brott. Tyvärr måste man också – tydligen – räkna med att polisen frågar varför man gör det. Ergo: varför sitter du inte hemma och håller käft istället?

Ibland blir man så himla irriterad på sig själv, något som jag retar mig på är när man kommer på vad man skulle säga, men för sent. Man kan komma på det allra bästa svaret flera dagar senare som det egentligen borde levererats, eller exakt i den stund man lägger på telefonluren och personen i andra änden av tråden redan glömt att man ringt.

Ett sådant tillfälle med försenad bästa svarsleverans hände för någon vecka sedan. Jag hade fått brev. Två kopior på polisanmälningar jag gjort låg i min brevlåda, och som icke förvånande fick polis på brottsscenen inte till dessa anmälningar på ett korrekt sätt utan jag kände mig tvingad att få till stånd korrigeringar. Ett litet uppehåll i berättelsen. Man blir så trött.

Och vad ska det egentligen tjäna till att polisanmäla när vårt samhälle mer eller mindre gett carte blanche åt vissa personer och grupper när de gör orätt mot en helt vanlig svensk? Kan tänka att flera av er som läser sitter och blir irriterad för att man varit där själv, vad ska det tjäna till? Sen tar man i alla fall tag i det fast man vet att det inte kommer leda till någonting mer än att man slösar bort timmar på något som egentligen aldrig skulle ha hänt.

Polisens kommentar till Eva-Marie visar med all önskvärd tydlighet hur anarkotyranniet befäster sig i Sverige. Logga in och läs mer, eller teckna en prenumeration nedan. Just nu: Sju dagar gratis!