Mattias Karlssons efterlängtade tankesmedja ser nu ut att bli verklighet. Mannen som i ett föredrag i Uppsala konstaterade att ideologi inte var hans grej säger sig nu brinna för ideologi. Konservativ sådan.
Konservatism sägs vara förmågan att ständig förlora med finess. Kanske är det sant. Att SD med bland annat Karlsson i spetsen haft framgångar kan få förneka. Men särskilt konservativa sådana handlar det inte om. Snarare har partiet blivit alltmer liberalt. Men låt oss lämna definitionen av konservatismen därhän.
Den riksdagströtte Karlsson lanserar inom några veckor sin egenhändigt hopsnickrade tankesmedja med det föreslagna namnet Oikos. Inte alls ett dåligt namn om man vill verka intellektuell. Till det förtroenderåd tankesmedjan lutar sig mot finns bland andra Asle Toje från norska Nobelkommittén. Därtill hittar vi juden Dan Korn och kommunisten Malcom Kyeyune(?).
Självfallet riktas misstänksamhet mot den ej ännu sjösatta tankesmedjan. Karlsson är ju riksdagsman för SD och en tankesmedja ska ju vara fristående, menar kritikerna (som tillhör andra tankesmedjor med egna politiska agendor).
Antagligen blir Oikos en förlängd arm för SDs försök att etablera sin egen version av konservatismen i Sverige. För svensk nationalism är det så klart inte helt oproblematiskt. SDs ideologi handlar i grund och botten om att relativisera grundläggande värden. “Öppen svenskhet” var ett lågvattenmärke, såväl som flörtandet med hbtq-lobbyn. Om det är dylikt som tankesmedjan ska vara apologet för så får vi hoppas att den kraschlandar.
Om den däremot kan bidra till att vitalisera debatten och lyfta upp ämnen som ligger nationalismen varmt om hjärtat kan vi kanske se att glaset är halvfullt. Det återstår att se. Till syvende och sist får vi bara gilla läget och göra det bästa av den giv som delas ut. På ett eller annat sätt ska vi nog kunna dra nytta av Karlssons senaste projekt.
Diskussion om den här artikeln