Snart är det dags för Sveriges enda riktiga religiösa högtid som verkar finnas kvar i vårt avlånga land. Nästa måndag inträffar dagen då alla enligt sed ska fälla tårar och ursäkta sig. Till skillnad från övriga traditioner som är grundade i firande av våren, solen och glädjen av att vara med familj och vänner så är denna dag grundad i vår påstådda skuld.
I årtionden har vi kunnat läsa i slaskpressen att all form av kontakt med Sverigedemokraterna leder till en ny förintelse med stort F. Alla som har ens pratat med partiet har brännmärkts som nazister. Nu vill judinnan Heidi Fried inte bara släppa in dem i värmen, utan ge dem kramar, vilket kan anses vara någonting übernazistiskt i det totalt efterblivna mediasverige. Nu kan jag visserligen inte läsa hela artikeln då Peter Wolodarski passande nog har satt sin stamfrände bakom en betalvägg. Men jag vågar mig ändå på en avancerad form av gissande, för mina scheckels får då Wolodarski inte.
Det är Riksdagsnätverket Minnet av Förintelsen som den 23 januari håller någon form av högtid för riksdagen. Alla är ju självklart välkomna att gråta, svära åt vad ett annat folk påstås ha gjort mot de utvalda och offentligt bära kippan av skuld. Smolket i bägaren för denna nya högtid har tills nu varit Sverigedemokraterna. Detta parti som sägs ha ett levande arv i den tyska nationalsocialismen som när som helst kan aktiveras och Jimmie Åkesson kan beordra ut sina SA-män. Jimmie och hans punschnationalister har inte varit välkomna att deltaga i firandet, förlåt, åminnelsen av Förintelsen.
Ska mötas med kramar
Tills nu! Nu får äntligen Sveriges mest Israelvänliga parti deltaga. Heidi Fried är självklart upprörd då hon kämpat hela sitt liv mot att svenskar ens ska förstå att de är svenskar, än värre att det finns något politiskt parti som företräder dem. Men nu är de inne i finrummet. Men det räcker inte för Heidi att Sverigedemokraternas existens numera är så bakbundet av Israels intressen, utan nu ska de bemötas på självaste högtiden. Med kramar.
Med kramar ska man bemöta den växande fascismen som gror i varje Prideparads-sugen sverigedemokrat. Och det är självklart någonting oerhört vackert att vi kan se samtliga partier i Sveriges rikes riksdag buga och gråta för Heidi Fried, Peter Wolodarski, Judiska församlingar och säkert många fler med lustiga namn.
Sverigedemokraterna kan officiellt inte komma mer in i värmen. Heidi Frieds björnkramar värmer säkerligen något alldeles extra.
Diskussion om den här artikeln