En kvinnlig student i Lund skriver i sin kandidatuppsats att den akademiska friheten hindrar “”jämställdhetsåtgärder och nedmontering av patriarkatet”. Om så är fallet måste vi alltså dra slutsatsen att den akademiska friheten måste bort.

Akademisk frihet – ett grundfundament

Akademiskt frihet betyder att forskare har rätt att fritt välja forskningsämne och metod, samt att fritt få publicera sina resultat. I praktiken har det alltid varit lite si och så med detta. Forskning ska ju finansieras och någon måste ju publicera resultaten som kommer.

Det betyder att forskningen redan till del är styrd som det ser ut idag. Men att därifrån gå till att argumentera för att den akademiska friheten per se är något ovälkommet borde vara bortom anständighetens gräns. Men icke. Betyget blev A på uppsatsen.

Också objektiv forskning attackerades

Förutom att angripa den akademiska friheten fick sig objektiviteten en släng av sleven. I uppsatsen skriver den kvinnliga studenten:

“Objektivism kan betraktas som knuten till den manliga rationaliteten och detta metodologiska ideal är i detta avseende en del av ett patriarkalt maktutövande.”

Låt oss översätta det skrivna snömoset: Sanningen – verkligheten – är en del av patriarkatet.

Död åt verkligheten

Patriarkatet måste väck, det har vi hört till leda. Alltså måste verkligheten stryka på foten. Om kartan inte överensstämmer med terrängen så är det fel på kartan, brukar man säga. I den moderna världen är det dock tvärt om. När verkligheten inte passar så måste den bort. Dylikt tänkande slutar sällan bra.

Om detta är “högre utbildning” – se för Guds skull till att sky den som pesten.