Gustaf Fröding är enligt mitt tycke den bästa svenska poeten vi har haft. Han har en sagolik förmåga att skapa klingande, välflytande och spänstig vers med ett starkt innehåll där orden laddas kaftfullt. Hemligheten, en av dem i alla fall, är att han får versen att kännas enkel och vardaglig, som vanligt tal, samtidigt som versen är vackert melodisk och ömsom stram, ömsom flödande.
Det som sägs kan kännas enkelt, fast egentligen bär orden på mycket betydelse vilket ger mycket tänkvärda dikter. Ett extremfall är nog dikten ”Levnadsfärden” (den spar vi till en annan dag på arken). Det känns ibland som om dikterna bara har flutit ur Fröding, men bakom dikterna låg hårt arbete.
Dagens dikt är hämtad från diktsamlingen Stänk och flikar från 1896. Den mest kända dikten från samlingen är säkert ”En morgondröm” eftersom den ledde till att Fröding åtalades för osedlighet. Dikten beskriver bland annat ett samlag i Ariens land. Det var förstås samlaget som låg bakom åtalet, fast idag skulle snarare orden ”Ariens land” medföra åtal eller allmän smutskastning. Vår tids osedlighetsrotel är minst lika trångsynt som den tidens, ja säkert långt värre. Fröding vann i rätten, men många fördömde poeten för hans öppenhet. De flesta poeter stod dock på Frödings sida.
Lär känna vår svenska kultur. Logga in på Svegot Plus eller teckna en prenumeration nedan.
Diskussion om den här artikeln